Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
BIOGRAFEN
Vid de tre ormarnas värdshus.
Översättning för »Bio».
(Forts. fr. föreg. n:r.)
— Ja? sade hon halvt frågande.
— Jag ber om förlåtelse, sade mr Gilliat
och lyfte på hatten, jag har kanske skrämt
er.
— Inte alls.
Värdighet kämpade med blyghet medan
hon talade.
— Jag tänkte. — Han tvekade. Han
kunde inte gärna säga att han hade tagit
henne för en tjänsteflicka på en
bondgård. — Det är så klent med dagsljuset
— fortsatte han — att jag tänkte fråga
Er om vägen.
Ingen kan vara artigare i sitt
uppträdande än en amerikanare och flickans
blyghet försvann, medan han talade. Hon
till och1 med smålog, icke fästande sig så
mycket vid sin värdighet för tillfället.
— Jag förstår, sade hon. Jag önskar *
att jag kunde hjälpa er; men saken är,
att jag, tänker jag, just gått vilse själv.
Jag är — jag är mycket rädd att jagi gjort
det.
Den senare delen av hennes ord
fram-sades som ett förtroende och de röjde
fullständigt huru ängslig: hon var.
— Jag är mycket ledsen, skyndade han
sig att svara.
— Det är förfärligt, är det inte? sade
hon och försökte småle. Alltsamman är
mitt eget fel. Men vi hava nyss
kommit hit. Min tant har hyrt rum i en
stuga och jag gick ut för att måla, men
från vilket håll jag kom vet jag inte.
— Det är hedens fel, sade mr Gilliat
allvarsamt, ödsligheten. För egen del har
jag rest ganska mycket, men här har jag
tappat bort väderstrecken.
— Då hava vi gått vilse båda två, sade
hon. Oh, hur skall jag göra.
Hon stod där som en bild av
förvirringen. En ovanligt behaglig biid av
förvirring tyckte mr Gilliat och skyndade att
försäkra henne, att det inte borde vara
någon svårighet att få tag i rätta vägen.
Kanske hon tillät honom att hjälpa sig.
— Men var skall ni fråga efter den?
sade hon.
— I det första hus jag träffar på.
— Det skall föra er bort från Er väg?
Mr Gilliat förklarade omständigheterna
för henne. Han kunde gå vart som helst
och i alla händelser skulle han anse det
som en ära att få hjälpa henne.
— Ni får det, sade hon, om ni kan.
Byn, som jag kommer från kallas Berby,
det vet jag; men jag måste hava gått fyra
eller fem mil, utan att tänka på tiden,
innan jag började måla. Om Berby
ligger i, norr, söder, öster eller väster, vet
jag inte. Jag har gått omkring i nära en
timme för att finna någon som jag kunde
fråga.
— Har ni. gått denna väg? Den unge
mannen pekade ned i dalen.
— Nej.
— Den ser lika bra ut som någon
annan?
— Fullkomligt.
— Låt oss försöka den då.
De gingo framåt bredvid varandra.
Träden togo snart slut och den ödsliga
slätten började igen. Då de presenterade sig
för varandra fann mr Gilliat att han
promenerade bredvid miss Tretbewy, och att
hon bodde i London. Han tillstod — icke
utan stolthet — att han var amerikanare.
— Då har ni, aldrig varit på dessa
hedar förut?
— Aldrig sett något likt dem, de äro
tråkiga.
Heden var dyster och det var
Huvudsakligen för sin följeslagares skull som mr
Gilliat tänkte på det. Han undrade, att
hon var så föga rädd och skulle just säga
henne det, när de kommo till en bred men
dålig väg. Strax framför sig sågo de vid
en krök av dalen ett hus.
— Jag skall kanske kunna komma
tillbaka innan tant blir rädd, sade miss
(Forts.)
På en minut gör Ni rent allt bordssilver med Silverbad.
1 matsked Silverbad i 3 liter vatten, eu doppning och silvret är som
NYTT. Om Eder färg- eller specerihandl. icke har, ring upp
HANDELS- och FABRIKSFIRMAN PERFECT, Holländaregatan 7,
Stockholm. — Stockholmstelefon 1416. — Riks. Tel. 42 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
