Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
BIOGRAFEN
—— FÖRLOVNINGSRINGAR eleganta modeller. =
Vackra LYSNINGS- och JUL-presenter. STÖRSTA URVAL i guld, silver,
nysilver och bijouteri till alla priser.
BEFWES Juveler areaffär, KUNGSGATAN 51.
vapenrustning.
noner, Haubitser och Mörsare. Omkring 1714
var antalet sådana öfver 1,300.« Således ha
troféerna under årens lopp minskats med
omkring elva hundra. Vart ha dessa tagit vägen?
Vår ciceron upplyser att de skickats till olika
platser; en hel del ha också gått till gjuteriema.
Som en intressant poäng kan antecknas att Carl
XII :s staty gjutits av kanoner, vilka han själv
erövrat, och man kan således säga, att denne
konung i dubbel måtto bidragit till det
minnesmärke en beundrande eftervärld rest åt
honom. —
Vi inträda i hallen på nedra botten och stå
inför en mängd olika artillerivapen. Att ingå
i detalj är av utrymmesskäl en omöjlighet; vi
kunna därför att endast i förbigående tala om
dem.
Först ha vi då bl. a. en 12 pundig
metallkanon med drottning Kristinas namnchiffer C. R.
S. (Christina Regina Sueciæ) å kammarstycket,
samt å långa fältet gxevhga ätten Wrangels
hjärtvapen.
Denna kanon har sannolikt tillhört en leverans
som 1647—48 för svenska statens räkning
utfördes av styckgjutaren Elias Flicker i Augsburg.
Sedermera har den kommit i svensk ägo och
tillhörde 1814 bestyckningen å Glückstadts
fästning, varifrån den vid nämnda fästnings
intagande den 5 januari 1814 återbördades till
Sverige. Vidare ha vi 2 st. 12 pundiga kanoner
vilka blivit funna i skrovet av den i sjöslaget i
Öresund sjunkna svenska fregatten
((Leoparden». Vidare 2 kanoner med Carl XI namn-
Gammalsvensk
Bland Stockholms många olika muséer finnes
det ett, som i dessa, den stora ofredens dagar,
måste tilldraga sig större intresse än de övriga
och det är det som inrymmer, dels de vapen
varmed gångna tiders svenskar värjde sitt land,
och dessutom en del av de många troféer som
tagits i segerrika slag. Huru primitiva de än må
tyckas en nutida betraktare ha de dock på
sin tid varit fruktansvärda och säkert
åstadkommit förödelser nästan lika ohyggliga som våra
dagars mångomtalade 42 cm. mörsare. De ha
således fyllt sin bestämmelse, vilket man väl
även kan säga om de män som skött dem. Hur
det i våra dagar skulle ställa sig vet ingen, men
skulle så vara att vårt land indrogs i kriget kan
man endast hoppas att utgången skulle bli god,
och såväl vapnen som männen visa sig besitta de
egenskaper som kräves av krigets verktyg. —
Vad ha våra förfäder haft att draga i härnad
med ? För att få svar på denna fråga behöver
man endast gå till Artillerimuseum och taga dess
rika skatter i närmare skärskådande. Så gjorde
vi, och vilja nu försöka att i korthet meddela
«Bio’s« läsare resultatet av detta besök för vars
behållning vi även äro tack skyldiga
styckjun-kare M. Haiemdahl, som var vår ciceron. —
Vi gå över den stora, stenlagda gården där
kanoner, haubitser och mörsare ligga uppradade
som stumma vittnen om hänsofna svenskars
lysande vapenbragder. Stanna utanför ingången
till muséet och läsa : «I och utanför
Artillerimuseet förvaras 216 från fienden eröfrade Ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
