- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
566

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

566

BIOGRAFEN

Magister Tranbergs vinternöje.

Av Esaias Collin.

Samma dag, magister Isidor Tranberg
återvänt från sin sejour vici Fårsundet, smet han på
hemvägen från kollegiet in i bokhandeln vid
Stora torget och köpte turistföreningens häfte:
Svenska brunns- och kurorter à 25 öre.

Sommaren hade som vanligt gått förbi i ett
huj. Fyra långa månader måste han nu knoga
och slita, stiga upp i otid om morgnarna —
burr... de mörka ruskiga senhöstmorgnarna, —
plugga latin i osnutna nybörjare, traska mellan:
hemmet och skolan, skolan och stadskällaren i
en evig kretsgång! F yra à fem timmar i
katedern, lika många, om inte flera, inne i ett rökigt
och halvmörkt kafé och resten av dygnet på
sina rum — och detta fyra månader i sträck !
Isidor Tranberg fann sig själv djupt
beklagansvärd. Labor et cura vita est!

Labor et cura! Magistern kiev puckande
in i den låga matsalen, anföll med en viss energi
smörgåsbordet och slog sig så ned på sin
gamla plats framme vid fönstret, djupt indignerad
över att en provryttare vågat inkräkta på hans
bord.

Nåja, karlen rörde honom ju i det stora hela
inte ! Tranberg drog turistföreningens lilla häfte
ur fickan och började studera mellan tuggorna.
Då och då satte han en kråka i boken för att ha
som vägledning sedan, när valet mellan
platserna skulle göras.

Plötsligt såg han upp på sin granne. — Hm,
herrn som flackar land och rike omkring, känner
kanske till Bydalens gärstgivaregård i Dalarna ?

— Nog har jag varit där alltid — kom
svaret litet stelt.

— Visste jag inte det! Nå, hur fann herr
grosshandlaren det där ? Kan en hygglig
människa slå sig ner där en månad på vintern, vasa ?

«Herr grosshandlarna drog något vänligare på
munnen.

— På vintern... Det beror på. Det är väl
kallt av sjutton där uppe, och husen äro nog inte
allt för väl ombonade, kan jag tänka. För
resten äter man inte illa. Gästgivaren har visst
slagit sig på pensionat på senare tiden. Lär
vara gott om folk på sommaren’.

— Låter ju inte illa — menade Tranberg,
som från början hakat sig upp på det facila

priset. — Kylan kan man väl reda sig mot, de
ha ju gott om skogar, vet jag. Herr
grosshandlaren — rhagistern titulerade gärna alla
främlingar i staden för grosshandlare — behagar
kanske dricka kaffe med mig, så få vi språkas
vidare vid.

Inbjudan antogs, och när Tranberg fram på
natten bjöd sin nye broder ett rörande farväl och
trevade sig hem längs de mörka gatorna, hade
han klart för sig, att till Bydalen skulle han
över juferiema.

Dit kom han också en frostklar eftermiddag
strax före jul. Med välbehag kröp han i
vargskinnspälsen, som gästgivaren varit nog
omtänksam att sända med drängpojken, och vältrade
sig upp i skrindan, som stod väntande bakom
det lilla stationshuset.

Under ideliga svängningar bar det i väg
bac-ke upp och backe ned. Klockan pinglade
monotont, och om hästens nos stod det en vit rök.
Tranberg dök ned med huvudet i pälsen, så
att bara den röda näsan blev synlig mot den
smutsgula raggen. Blånande höjder och vita
fält skymtade han genom de rimfrostpudrade
ögonhåren, snötyngda granar och isglacerade
björkar dansade förbi.

Så — detta var då frihetens stamort i
Norden ! Och dessa män, som seniga och raka
vandrade bakom kolryssarna med ett orubbligt
allvar över de breda ansiktena och utan tömmar
i de knotiga händerna, svarta mot pälsärmarnas
fårskinnsbräm, det var ättlingarna av Gustaf
Vasas dalkarlar!

Isidor Tranberg fantiserade om allt omkring
sig och njöt obeskrivligt vid tanken på att en
fattig månad åtminstone kunna känna sig fri
bland de fria. Det var en härlig idé han fått,
när han beslöt sig för Bydalen! Det skulle
göra hans corpus gott — att nu inte tala om anima
— att vistas här bland berg och skogar och
bland folket vid älvstränderna, äta mesost och
dricka fet getmjölk och sova ut framför de
flammande stockvedsbrasorna !

Bydalens gästgivaregård låg i utkanten på
kyrkbyn, högt på den bianta älvstranden. Den
var uppförd i två våningar av liggande stockar,
I som bildade kors i alla fyra hörnen. Fönstren

Svenska Handelsbyrån,

R. T. 152 43. Vasagatan 38, Stockholm. A. T. 1170.

Inkasseringar
Juridiska uppdrag
Soliditetsupplysningar

2E

omeMli" i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free