- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
567

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

567

sutto högt, voro fyrkantiga med rutorna
infattade i bly. Farstusvalen hade snidade pelare
med ägarens initialer och byggnadsåret målade i
bjärta färger över dörrstycket.

Tranberg fann det hela mycket tilltalande
och besvarade värdens rättframma och något
torra välkomsthälsning med eli uppsluppen
munterhet.

— Jag tror du behövde pälsen, du är ju
alldeles blåröd om näbben — sade gästgivaren för
att visa sig’ vänlig igen.

En kulle med Kinder som lingon kom ut för
att visa magistern upp på dennes rum. Hon
kiev ogenerat före i den branta, knarrande
trappan, och Tranberg konstaterade, att hon hade
ovanligt bastanta vådor under den korta,
veckade kjolen.

Rummet befanns ligga på gaveln med utsikt
över älven och kyrkan med des vita torn.
Tranberg såg sig omkring. Där var just intet
överflöd på bekvämligheter — en gammal gänglig
gungstol utgjorde det förnämsta i den vägen —
och en frän brandlukt skvallrade om
kakelugnens bristfällighet.

— Ha ni inte öppna spisar här uppe då ?
frågade han.

— Inte skulle det duga å fint folk inte —
menade kullan. — Nere i matsalen är en öppen
spis, men der; begagnas inte. Där finns la en
kakelugn att elda i, vet jag.

— Jaså... hm... Ha ni många pensionärer
här i vinter ?

— Pensionärer? Vad är det för slag?

— Gäster, menar jag.

— Jaså, gäster. Vi ha la, låt mig se, sex
—åtta—nio stycken : majoren, en morsk herre,
ska’ magistern veta, med en dotter, som är
bara sjutton år, som smultron och grädde i
synen och glad och munter som en lärka, kunglig
sektern, lång och mager och så okristligt noga
på maten, en postfröken och så två skolfröknar
från Stockholm — de bo för resten här
bredvid. ..

— Såå... Huru gamla, fula eller vackra?

— Magistern kan vara lugn! Husbonden
sade, att det har ingen fara, att ge magistern
det här rummet. Det är bara det, att de ska’
snarka så illa om nätterna. Men det är, la inte
så illa ändå, för si det skrämmer råttorna...

— Ha ni råttor här då ? — Magistern
började känna sig smått kuslig.

— Det var en sak! Visst ha vi råttor. Men

Millioner förstöra sitt hår

med sprithaltiga och felaktigt sammansatta harvatten,
grönsåpa, såpsprit m.fl. otjänliga medel och hemkurer.
Ni behöver ej med bekymmer se håret falla bort, om
Ni tillskriver Specialisten i Hårsjukdomar: Valentin
Lindberg. Kommendörsgatan 12, Stockholm. Flera
tusen bevis finnas från botade skalliga och tunnhåriga
personer. Uppgiv ålder, sjukdomens art m. ni., bifoga
20 öre för svar i diskret brev. Mina metoder äro
berömda av såväl press som allmänhet. Ant. adressen.

de kunna la inte äntra upp i järnsängen heller,
så magistern kan vara så lugn.

Tranberg grimaserade men tänkte med en
blick på sängen, att den kunde ju flyttas från
väggen en bit.

Vid kvällsbordet träffade han samman med
det lantliga pensionatets övriga gäster.
Majoren förde mest ordet, gormade och gick an
värre, kunglig sektern petade och rörde i maten,
satte karotten med köttstuvningen under näsan
och vädrade länge och väl, innan han vågade
lägga upp en portion, som sedan blev mest
orörd. Med så mycken friskare aptit höggo
lärarinnorna in på anrättningarna, mumsade och
mumsade och höllo skarp utkik under tiiden
på allt och alla men isynnerhet på deh
sjuttonåriga yrhättan, som likväl syntes alldeles
oberörd av all kritik, blinkningarnas som ordens.

Fröken Ellen, «sprakfålen« som majoren
kallade sin dotter, koketterade ohejdat för
kunglig sektern men’ var ytterst onådig mot de yngre
herrarna, en nykläckt jägmästare och en liber
studiosus, vilka sins emellan tävlade om
hederspriset som uppvaktande kavaljer.

Tranberg fann sig utmärk i det muntra
sällskapet, och då han inte längtade alltför häftigt
efter den utlovade bekantskapen med råttorna,
stannade han nere efter supén och fick sig ett
par sjudande toddar ihop med majoren, medan
Ungdomen tog sig en svängom i salen, sedan
möblerna skjutsats ihop mot väggarna.
Postfröken och <csprakfålen« skötte omväxlande
musiken på ett gammalt skrälle till piano, och
lärarinnorna tjänstgjorde som panelhöns utan
särskild uppmaning. Kunglig sektern tuggade
chokladpraliner och trakterade (dilla Ellen« med
samma läckerhet, så fort han kom åt. Dess
emellan läspade han en och annan artighet till
panelhönsen, alias fröknarna Anderzon. På
slaget tio bjöd han god natt och kysste på
fingret åt (dilla Elsa«, innan han försvann ute i
förstugan.

HAVANNAMAGASINETS, Stockholm, Göteborg, Malmö,

•OSORTERADE HAVANNA*

är fortfarande den bästa cigarren. Pris 15 kr. pr Vi-låda, 7.50 kr. pr 1/2-låda.
Sändes fraktfritt över hela riket, då en Vi-låda rekvireras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1914/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free