- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
568

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

568

BIOGRAFEN

När Tranberg fram emot midnatt hamnade på
sitt rum, kände han sig lycksaligen matt, iförde
sig nattrock och tofflor och satte sig i gungstolen
att filosofera och sov om fem minuter.

Plötsligt spratt han1 till. Ljuset hade brunnit
ner, och i det kalla månskenet såg han två
jättar till råttor sitta lugnt på golvet, och bakom
den tunna väggen hörde han fröknarna
Ander-zons snarkduett — unr — uh — urrr — uhh —
i alldeles jämna takter. Han schasade åt
odjuren, men de rörde sig inte ur fläcken.

— Jo, det var just månljust det här —
mumlade han och reste sig och drog eld på en
tändsticka och fick ett ljus tätit. Råttjättarna
sutto kvar och befunnos vara herr Isidors
pjäxor. Lugnad och litet skamsen, klädde han
av sig och kröp till kojs, vaggad av duetten...

När han vaknade, sken solen in i rummet i en
lång smal strimma, ,en domherre pickade
energiskt mot en talgbit på fönsterblecket och
framför kakelugnen satt kullan på huk och gjorde
upp eld. I rummet bredvid frasade det,
tiss-Iades och tasslades. Tranberg sträckte belåtet
på sig, log i smyg åt nattens lilla äventyr, slöt
ögonen och tänkte godmodigt: — gudskelov att
du är 30 mil från skolan, Isidor!

Efter frukosten spelade han bräde med
kunglig sektern, drack grogg med majoren och glögg
med lärarinnorna och tog så en promenad med
ungdomarna strax före middagen och förälskade
sig på kvällskvisten ohjälpligt i fröken Ellen,
besannande de gamla satsen : gamla kattor lapa
också mjölk.

Förälskelsen tog sig varjehanda uttryck men
inga tydligare än i grötrimmen och verserna på
«sprakfålens« julklappspaket. Kunglig
sektern blev alldeles distanserad att nu inte tala
om jägmästaren ocn studenten.

Ett par exempel endast!

Jag spisat i Sverige på skilda ställen
de ensliga årens ungkarlsgröt,
men aldrig som här i sällskap med Ellen
jag fann den kryddstark och ljuvligt söt.

På en atrapp med godsaker :
Vern vill ej vara en pralin
att lösas upp denna kvällen
emellan dina Läppars Vin,
du vackra och yra Ellen!

Det säger sig självt, att Isidor Tranbe|rg
gjorde storartad lycka, inte minst hos föremålet
för denna platoniska kärlek och själv levde han
i ett äkta julerus dag från dag, kväll efter kväll,

och om nätterna drömde han de angenämaste
drömmar. Råttorna, ty det fanns verkligen
råttor på gavelrummet, blevo till vänliga små
väsen, som hjälpte magistern att fördriva ensliga
timmar, och fröknarna Anderzons duetter
susade som kantilenor genom midnattens tystnad,
medan kölden knäppte i knutarna och stjärnorna
sutto stora och flammande på himlen utanför de
små blyinfattade rutorna.

Någonstädes stod det väl skrivet i dessa
gåtfulla stjärnor, att magister Isidor Tranberg här
uppe i Bydalens gamla gästgivaregård, dit
slumpen fört den ensamme mannen, skulle snudda
vid livets högsta lycka.

Det var en kväll långt fram på nyåret, då
Isidor Tranbergs julferier voro nära slut och
han redan börjat våndas vid tanken på att ånyo
pressas in i selen och vardagarnas pinande
ensamhet. I sällskap med jägmästaren återvände
han från en promenad. Från gårdsplanen, vars
snötäcke blänkte och blixtrade i månljuset,
trädde de in i den mörka förstugan.
Jägmästaren, som hade ett ärende upp i andra
våningen, gick långsamt uppför den knarrande
trappan, medan magistern sysslade med
avpälsnin-gen. Han hörde en dörr öppnas och
ögonblicket efter tryckte en smidig gestalt sig intill
honom, ett par mjuka armar lindade sig om
hans hals och två läppar sökte hans ■—■ häftigt
— besinningslöst.. En sekund blott — så hörde
Isidor ett kvävt skri och skymtade drömlikt
Ellens gestalt, då denna jagade ut över svalen och
försvann i allt det glimmande vita.

Isidor Tranberg visade sig inte mera den
kvällen, och majoren fick dricka sin tuting med
sig själv.

Nästa dag var magistern sig inte lik, gick
bara och tjurade med de tunga ögonlocken
halvslutna. Fröken Ellen sökte i smyg fånga hans
blick — <csprakfålen« ville naturligtvis veta vad
«tranbäret(( gick för, om en stackars yrhätta
kunde lita på den gamle ungkarlens obrottsliga
tystnad. Dessutom var hon så grundligt nyfiken
i en viss sak. Men magistern var som
bortbytt. Dagen därpå skulle han resa.

Då skrindan stod färdig utanför och Isidor
Tranberg än en gång bjöd farväl, innan han
satte sig upp, voro fröken Ellen och jägmästaren
försvunna. Majoren gormade och skrek, så det
rungade i hela gästgivaregården’, men
ungherrskapet hördes ej av.

Tranberg vältrade sig upp i skrindan.

Varje förståndig husmoder

använder vid bakning PRESSJÄST från –-

STOCKHOLMS RrøRRJ| JÄSTFABR§K.

Dryg cch pålitlig. Partiforsäljning å de fiesta platser i riket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free