- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Tredje årg. 1915 /
53

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

i

53

Rörde om med vispen för att vara
riktigt sàker. Drog betänksamt några bloss
ur pipan och vände sig mot inhysingen:

— I vill väl ha kaffe ock. Jag
tänker dricka en tår, nu.

— Tag fram kopp då, kom svaret
inifrån vrån.

Michel slamrade bland kärlen och fick
fram en trasig mugg. Den kunde vara
god nog. "Han fyllde den till brädden
med svart kaffe och räckte den gamla.
iHon tog emot den och tackade.

Mannen småskrattade för sig själv. Det
kändes som en stor sten fallit ned från
hjärtat. Nu skulle han äntligen bli kvitt
käringen. Han öppnade dörren och blev
stående orörlig därutanför, för att
övertyga sig att giftet verkade. Så vandrade
han sakta nedför fjället. Utan mål eller
sikte.

När han åter kom tillbaka till kåtan
vågade han knappast andas av
nyfikenhet och ängslan. Han gläntade på
dörren och blev stående, som förstenad.
Skuggorna därinne sågo så hemska och
spök-üka ut. Elden var utbrunnen liksom
livslågan hos den gamla. Men — — —
vad i Herrans namn hade kärringen
tagit vägen? Hon fanns ju inte därinne.
Inte kunde väl den onde tagit bort både
kropp och själ.

Han fick upp dörren och störtade ut.
Synade spåren noga därutanför. Där var
ett som ban inte kände igen. Det
följde han.

Det kom något rovdjurslikt när han
lutade sig över spåret. Ty han visste
att det var inhysingen, som trått det
I zig-zag pekade det ned mot vattnet. Där
hade hon ramlat omkull och vältrat sig
i snön. Michel kunde tydligt se
märken efter händerna. Och där! Han böjde
sig ned och mumlade:

— Krupit har hon och, mot vägen. —
Orkade inte längre snöugglan. Men,
Jesus Kristus, vad skulle hon nere vid
vattnet att göra.

Plötsligt upptäckte mannen någonting
mörkt som skymtade borta vid
fjällbranten. Det var gammal-Margu, som låg och
vältrade sig i dödsryckningarna.

— Vatten! Vatten! skrek hon med

Millioner förstöra sitt här

med sprithaltiga och felaktigt sammansatta hårvatten,
grönsåpa, såpsprit m. fi. otjänliga medel och hemkurer.
Ni behöver ej med bekymmer ie håret falla bort, om
Ni tlMskriver Specialisten I Hårsjukdomar: Valentin
Lindberg Kommendörsgatan 12. Stockholm. Flera
tusen bevis finnas från botade skalliga och tunnhåriga
personer. Uppgiv ålder, sjukdomens art m m., bifoga
20 öre för svar i diskret brev. Mina metoder äro
berömda av såväl press som allmänhet. Ant. adressen.

sin hesa stämma. Vatten! Vatten! Jag
dör ! Jag brännes upp! Vatten! Vatten!

Michel hörde det och tvärstannade. Det
skorrade i öronen på honom. Först när
det blev tyst borta från trasbyltet,
vågade han sig fram.

Ögonen stodo stela av skrämsel.
Sådan hade han aldrig sett gamla Maju förr.
Hennes mun var vidöppen och han
tyckte sig ännu höra kippandet efter luft.
Händerna voro djupt nedgrävda i snön.
Och hennes ögon ...

Mannen vände bort blicken, men så
tog han mod till sig och vrok den döda
kroppen utför stupet. Han hörde huru
den in ed en duns föll genom svagisen.
För säkerhets skull lade ban sig på
magen och stirrade ned. Elt stort hål med
svart vatten gapade mot honom, men han
såg också något annat. Han såg en
toppmössa och en tuss vitt hår.

»

Sedan den dagen var det som förgjort
för Michel Päåjårvi. Själva drängarna
sä-go under lugg på honom. Och ingen
vågade nämna den^gamlas namn. Hon hade
blivit tokig och gått och sänkt sig — hette
det. Men folket anade hur det hängde
samman.

Så hände det en dag att snöstorm drog
över fjället. Vinden låg på och de kände
lukt av ren långt borta.

Det var omöjligt att hålla samman
renarna. Alla man stodo på skidor, men
kunde ingenting uträtta. Vindstötarna
kommo framifrån, bakifrån och från
sidorna. Kornig snö virvlade upp och
förtog andedräkten. Mun och näsa
packades igen med snö. Man vände liärs och
tvärs utan att veta kosan.

Plötsligt skar elt fasans skri genom
stormen. Det lät, som från hundratals

HAVANNAMAGASINETS, Stockholm, Göteborg, Malmö,
*OSORTERADE HAVANNA’

är fortfarande den bästa cigarren. Pris 15 kr. pr 1li-låda, 7.50 kr. pr 1/t-\&da.
Sändes fraktfritt över hela riket, då en Vi-låda rekvireras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1915/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free