Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
BIO GRAFEN
Kapten Fredlund med det
gamla vinet.
En riktigt sann historia.
Kapten Fredlund var en styv sjökapten.
I nära ett halvt sekel hade han klarat sitt
bolags båtar över Oceanen utan att någon
olycka någonsin inträffat.
En gång hade han som känsla av
bolaget fått en hedersgåva, bestående av tio
buteljer bordeauxvin av ett uLsökt
gammalt fint märke. Det var en present
som kapten Fredlund förstod att sätta vär
de på. När han omsider gifte sig, lät han
fem buteljer gå. Men de övriga fem
spar-de han, och de blevo alltmera föremål
för hans stolthet i den mån deras årtal
blev mera vördnadsbjudande och märket
sällsyntare.
Fru Fredlund däremot hade högre
intressen, och tyckte, att mannen på del
hela taget var en stor materialist.
Särskilt löjligt fann hon, all man kunde
intressera sig för, om ett vin var litet äldre
eller yngre. Det var ju så oväsentligt i
vilket fall som helst. Men kapten
Fredlund vårdade sina buteljer som
ögonstenar.
Många år gingo. Det gamla
Bordeaux-vinet hade uppnått en sådan
utomordentlig ålder, att det kunde ifrågasättas, om
det längre var golt. Men det var i alla
fall en raritet att ha elt sådant märke.
Numera var det säkert enastående i riket.
En dag fann kapten Fredlund lämpligt
bestämma, att vinet skulle avdrickas. lian
gitle inte längre gå och vänta på den
högtidsdag, som skulle vara en
tillräckligt stor högtidsdag för alt duga åt hans
vin. Han meddelade sin hustru, att den
och den dagen skulle han ha sina gamla
vänner hemma på en liten middag, och
då skulle det gamla vinet fram. Det var
en tillräcklig högtidlighet i sig själv. Och
gu’nåde henne, om inte tempereringen
sköttes ordentligt!
Fru Fredlund tyckte visserligen
fortfarande, att kaptenens intresse för vinet
var barnsligt, men hon visste sina plikter
som värdinna. Tjänsteandarna fingo
noggranna instruktioner om vinets
temperatur.
Gästerna började komma, alla mycket
spända på det gamla vinet. Strax före
middagens början gjorde fru Fredlund för
säkerhets skull en sista rond ’genom
köksregionerna för att se efter, att allt var
ordnat. Till sin slora förtret upptäckte
hon, att vederbörande tjänsteande tagit
upp fel vin. I stället för del gamla
märkvärdiga vinet hade hon mycket
omsorgsfullt tempererat fem flaskor helt vanligt,
färskt rödvin. Fru Fredlund, som fann
bela saken betydelselös, tyckte det var
för besvärligt att gå ned i källaren i sista
minuten efter det riktiga vinet. Hon
fattade raskt sitt beslut. Det lielt vanliga
rödvinet hälldes upp på karaffer och i
varje karaff hällde fru Fredlund ett glas
konjak för att det åtminstone inte skulle
smaka som vanligt, färskt rödvin. Alltid
gick det i gubbarna. Förreslen var det
ju inte säkert, att så där ohyggligt
gammalt vin var vidare gott.
Vinet serverades under djup andakt.
Både kaptenen och hans vänner väntade
verkligen, att del skulle smaka’mera
egendomligt än gott, det var ju nära 100 år
gammalt.
Men si! Vinet befanns ha en alldeles
härlig smak! Kaptenens vänner prisade
med fullkomligt uppriktig entusiasm
denna utsökta bouquet, vars make de aldrig
känt. Kaptenen själv erkände, att han
aldrig smakat ett så gott vin, och denna
egendomliga smak liknade ingenting. Och
tacka katten för det.
Fru Fred I und hade hoppats, att man
inte skulle göra så myckel affär av vinet.
Men den vindagen skulle slå i
mannaminne. Kapten Fredlund blev berömd
för sitt vin, mera än för alla sina
bedrifter till sjös. Den vindagen blev en-av
de större milstolparna i kaptenens liv.
Allt detta gjorde fru Fredlund alltmera
ängslig, ty om han nu fick reda på
verkliga sammanhanget, vore hans åJderdom
förstörd, för att inte tala om, att han
aldrig skulle förlåta henne. Och i
källaren stod fortfarande fem dammiga
buteljer hundraårig hordeaux.
Vad var att göra?
Jo, fru Fredlund började att så
småningom portionera ut det gamla vinci åt
kaptenen, under uppgift, att det var det
helt vanliga, färska rödvinet. Kaptenen
tyckte, alt det var litet surt och sade
ibland:
— Tänk, det märks allt skillnad på
det här och på vårt gamla goda vin, du
minns!
Gösta Törne qvist.
(!•_•_ af r»kknlfrar »te. utföre» tf
\ inn inn beros bolag,
lf 11 |J II1 It y Guldmedalj : Stoekh. 1897, Pwli 1 »00.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
