- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Tredje årg. 1915 /
93

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93 BIO GRAFEN



Litet om biografmusiken.

När randas månne den dag, då man
kan gå in på vilken bi-ograf som helst
utan att vara rädd för att få höra dålig
musik? Icke blott dåliga kompositioner
utan även förfuskade goda sådana. Att
inan har mycket att önska i den vägen,
torde väl knappast förnekas. På en
biograf sitter kanske en pianist som frossar
i dansmusik, på en annan får man höra en
sömnig fiol som förgäves söker komma till
liv från ett drömfyllt Nirvana, på en
tredje åter låter en dålig trumpet sitt
skrällande blecksmatter braka i öronen på ett
Oskyldigt publikum. När skall det goda
utförandet, den nobla smaken och det
diskreta ackompanjemanget bli
genomgående drag hos biografmusiken? Undras
vördnadsfullt?

Jag hörde härom dagen en dam,
tydligen biografpianist, säga inne i en
musik-handel: »I dag vill jag ha tragisk musik,
jag vill ha Wentzel!» Det var oerhört
typisktl Wentzels sentimentalt sliskiga
musik, söt som Jenny
Nyströmillustrationer till Flygare-Carlén-romaner och
innehållslös som en tom skopa, den tyckte
hon om. Hennes smak var tydligen den
där slags »Weltschmerz» som bäst
parso-nifieras av en gammal mamsell vid ett
piano, med blicken »ins Blaue hinein» och
handlovarna högt lyftade från
klaviaturen. Denna pianisttyp är nära släkt med
den, som när han eller hon söker
pianistbefattning, vid provet visar fram Tekla
Badarzewskas »Jungfruns bön» med
orden: »Det här måtte väl duga, det är
\äl svart nog!» (Detta har verkligen hänt.)

Bort med skräpet! Varje biograf år
eller bör vara en liten kulturhärd, och
såsom sådan bör den blott bestå sig med
god musik. Mitt förslag är, att varje
pianist, som ämnar sig till en biograf,
borde få genomgå ett prov, i vilket han skulle
få göra upp musikprogram till en för
honom visad film, samt utföra ett eller par
nummer för att visa, dels sin
uppfattning av filmen, dels sin p i a n i
s-tiska talang och dels sin
musikaliska kapacitet. Provet skulle
ulföras inför filmmän och en eller flera
musikaliskt bildade personer, som gåve
betyg åt vart och ett av de tre
ovannämnda fallen, och som med anledning
av provet underkände eller godkände
aspiranten. Betyget skulle sedan bifogas

eventuell ansökan till biografpianist. På
det sättet skulle det väl bli en liten
gallring i den samling
»Blomman-i-dalen»-exekutörer, som nu här och var pina
den musikaliska delen av den
biografbesökande allmänheten. Och varför skulle
icke en biografpianist vara tvungen att
visa, att han eller hon erhållit officiellt
intyg om kompetens, när t. ex. en
biografmaskinist måste göra det? Båda
sysslorna äro i mitt tycke lika viktiga.

Eller för att göra ett extrakt ur
ovanstående: Ett tecken på en god biograf
bör vara, att den har god musik. Och
när det gäller eventuellt anskaffande av
en orkester, vill jag ge herrar
biografägare en vink: Hellre en god än många
dåliga!

Auditör.

>

Rysk hovetikett.

I Ryssland har inrikesdepartementet
skickat ut ett cirkulär, i vilket det påpekas, att
man noga skall akta på följande
enskildheter vid framförandet av bilder av furstliga
personer på biografteatrar. 1. Filmerna
skola först ha hört hovförvaltningens utlåtande,
innan de föras ut i handeln och få användas.
2. Bilderna få icke visas med musik. 3.
Vidare få bilderna endast i särskilda fall visas
i en särskilt utmärkt avdelning i
programmet. 4. Fordras det att en ridå skall gå upp
och ned framför duken före och efter
demonstreringen av dessa bilder, för att därmed
visa, att de icke stå i något väsentligare
sammanhang med det övriga programmet.

*



Den första fältbiografen för de bakom
stridsfronten vilande tyska trupperna inrättades vid
jultiden i Menin enligt omtalande i
»krigstidningen för den 15:de armékåren». Den byggdes
ny och inrättades med all möjlig biokomfort.
Där spelas på eftermiddagarna mellan 3—8.
Platsen kostar 20 pf. och logeplatsen 50.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1915/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free