- Project Runeberg -  Biographiske underrättelser om professorer vid kongl. universitetet i Lund, ifrån dess inrättning till närvarande tid /
277

(1834) [MARC] Author: Magnus Laurentius Ståhl - Tema: Universities, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han ägde äfven den lekande qvickhet och liflighet,
som blandade hans mogna anmärkningar med muntra
föreställningar, och klädde med rosor vägen till
sanningen. Lugn och eld, qvickhet och skarp urskillning,
stadga och munterhet äro egenskaper, som ofta utesluta
hvarandra, men hade hos honom ingått i den
härligaste förening. — Han var ömtålig vid förakt, icke
derföre, att han trodde sig lida derigenom; men han
kände, att han icke förtjente det, och kunde med rätta
anse det som ett brott begånget emot dygden och
välmeningen. Allmänhetens röst tryggade honom också i
detta afseende; aldrig har den mera enhälligt vördat
någon man inom vår krets, och tusende gånger blef
han af den framställd som ett mönster af en klok,
behaglig och ädel menniska. — Samme man, som icke
kunde fördraga något tecken af förakt, visade ingen
längtan efter beröm. Aldrig upprepade han sina
förtjenster, aldrig talade han om sig sjelf, och aldrig ville
han höra sina dygder nämnas. — Att en sådan man
var redlig i alla sina gerningar, behöfver man icke
nämna. Hans hjerta var i detta afseende så oskyldigt,
så rent och oförfalskadt, att han icke nånsin hade af
nöden en seger öfver sig sjelf. Icke ens någon
frestelse till falskhet och bedrägeri hade uppstått i hans
inre. Aldrig kunde han gifva ett löfte, i afsigt att
svika, eller uttänka en listig plan, den han skulle önskat
undangömd för verldens ögon; och om nånsin någon
menniska ständigt gjort sig den fråga, hvad fordra
pligten och den sanna äran, så var det han. — Egennytta
och girighet hade aldrig vunnit insteg hos honom, och
han önskade sig icke skatter, för att dermed vinna
anseende inför den blinda hopen. — Att han var frikostig
och välgörande mot den usle, kunna många suckande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bioprof/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free