Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtvärldens brottslingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fast vid fönsterrutan eller väggen och omge den döda
flugan med en strålande vit martyrgloria.
Parasitsvamparnas skara är ofantlig och omfattar
den organiska världens värsta fiender. De två nämnda
arterna äro endast ett par typer ur det rikhaltiga
galleriet; dit höra alla de organismer, som alstra
smittosamma sjukdomar bland växter, djur och människor.
Rovornas klumprotssjuka, betornas rotbrand, potatisens
bladmögel, vetets gulrost och havrens flygsot förorsakas
sålunda av mikroskopiska parasitsvampar, tillhörande
skilda grupper; och bakterierna, det osynliga upphovet
till pest och kolera, lunginflammation och tuberkulos,
influensa, difteri och tyfus, räknas också till svamparnas
klass, om de ock intaga den lägsta rangplatsen.
Men låtom oss återvända till blomväxterna, det
finns bland dem fler förbrytartyper att skildra. Misteln
t. ex., som bildar gröna buskar i grenverket av åtskilliga
trädslag, framför allt popplar och äppleträd. Den suger
dock endast upp oberedd näring ur värdväxten, i det de
rötter den sänker ned i trädgrenen uteslutande sätta
sig i förbindelse med de fibrer, som leda vatten och däri
lösta mineralämnen upp från jorden. Misteln är således
en skonsam parasit, som endast vill vara fri från en del
grovarbete.
Betydligt större skada göra de snyltväxter, som
beröva sina gelikar organisk näring; dylika »blodsugare»
sakna grönskans friska färg och få därigenom ett mer
eller mindre degenererat utseende. Särdeles utpräglad i
så måtto är snärjan (Cuscuta), som med tunna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
