Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas förnimmelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta på samma sätt endast locka sig av rörsocker, medan
levermossornas sädesceller blott finna äggviteämnen
tilldragande. Blomväxternas frömjölskorn synas vara
mindre beroende, ty deras groddslangar åtrå med
samma livlighet ett stycke äggula som en sockerlösning,
måhända med en dunkel förkänsla av den högre stående
individens övertygelse, att den ena vägen bär till
saligheten lika bra som den andra.
Av det sagda framgår, att växterna ha ett sinnésliv,
som t. o. m. är ganska utvecklat, och såsom ovan
anförts, finnas i fråga om de viktigaste förnimmelserna
särskilda sinnesorgan, som till sin konstruktion
påminna om djurens. Men hur frestande det än kan vara att
på grundvalen av dessa fakta tillskriva växterna ett
högre själsliv, måste man dock avstå därifrån, ty
betingelserna för ett verkligt medvetande saknas.
Växterna ha nämligen ej något centralorgan, som skulle
kunna motsvara hjärna och ryggmärg, det finns ej ens ett
egentligt nervsystem, utan växten har i detta avseende
endast vanliga celler till sitt förfogande, och
»nervledningen» blir kontinuerlig tack vare plasmodesmerna,
d. v. s. de ytterst fina kanaler, som genomsätta
väggarna och äro fyllda med cellslem. Växternas skenbara
själsyttringar, som inspirerat skalder och vållat
filosofer huvudbry, äro således endast reflexrörelser, i viss
mån jämförliga med en halshuggen grodas sprättlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
