Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frusna och förfrusna växter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mekanismen isär, och livet slocknar. När det sedan blir
mildare luft, flyter cellsaften ut genom de slappnande
väggarna; dessa förvandlas, och cellerna sjunka ihop: den
förfrusna växten är stadd på förgängelsens väg.
Frysningen innebär således en minskning av
cellvattnet och kan därför jämföras med uttorkning genom
värme, och man har t. o. m. påstått, att denna
vattenminskning är dödsorsaken vid växtens förfrysning.
Så är emellertid ej fallet, utan kölddöden beror på
cellstrukturens förstöring genom isbildningen. Därjämte
är det antagligt, att genom köldens inverkan cellernas
kemiska verksamhet förändras till skada för växten. En
dylik kemisk förändring torde t. o. m. i vissa fall
vara nog, för att livsgnistan skall slockna, man har
åtminstone ingen annan förklaring till drivhusväxternas
kölddöd utan isbildning. Många sådana tropiska
växter, t. ex. orkidéer, begonior och gloxinior, bli förkylda
redan vid + 3o C, få bruna fläckar på bladen och dö
på några dagar. Det har genom försök ådagalagts, att
vissnandet i dylika fall ej beror på vattenavdunstning,
såsom förhållandet är med tobaksplantor och
gurkväxter, då deras blad skrumpna efter en kall natt. Dessa
växter vissna, därför att rötternas förmåga att upptaga
vatten ur jorden nedsättes, då temperaturen faller, så att
de ej kunna ersätta den vattenförlust, som följer av
transpirationen.
Men varför är växternas känslighet så olika
gentemot köldens verkningar? Förfoga de
motståndskraftiga över bättre skyddsmedel än de ömtåliga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
