Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lövfällningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lövfällningen.
»Nu vissna mina blommor,
nu falla alla blad.
Nu är det höst och dagar grå
i ändlöst långan rad.»
Hösten är en underlig tid. Sällan ter sig naturen så
ståtlig som i den höstliga soluppgången, då allting
glittrar i den skimrande luften och träden stråla i
orientalisk färgprakt. Men höstetid lägra sig också dimmorna
tyngre än annars över marken, blåsten plockar efter
hand sönder trädens brokiga slöjor, och man känner
samma tristesse, som dikterat Ola Hanssons
vemodsfyllda ord. Ty man ser blott förgängelsen och tänker
ej på att bladen i fallet bereda väg för det nya släktet,
och man tror att vindens hänsynslösa lek med löven är
en fysisk våldsåtgärd i stället för den nödvändiga
slutakten i en fysiologisk anpassningsprocess.
När bladen börjat gulna, falla de snart av; man har
sett det år efter år, därför vet man det. Men varför
gulna de egentligen? Varför grönska de ej, tills de
ryckas bort? En dylik fråga kan tyckes obehövlig, ty
vad ligger det för märkvärdigt i att bladen vissna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:26:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bioskiss/0122.html
