Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skytte, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skytte, Bengt.
25
bättre än någon annan, ock bans eget anseende led genom
skenet af att ban uppehöll S. med det gamla oafkorlade
ryktet för dålighet ocb vingleri. Hans lefnadssätt i Kurland
tecknas i en gammal skrift sålunda: När invånarne kommo
till honom och besvärade sig öfver svenska soldaternas
plundringar, bortvisades de med namnet af "narrar och åsnor."
När de med tårar klagade, att man skymfade deras
gudstjenst samt våldförde deras hustrur och döttrar, då
skrattade han endast deråt. Sjelf lät ban från föräldrarna med
våld borttaga en ung, skön fröken, och förde henne
sedan som frilla fräckt omkring, till och med på det
furstliga slottet i Mitau. Kyrkor och gudstjenst brydde ban sig
aldrig om. Lutherska läran föraktade ban belt och hållet;
den reformerta var honom förhatlig och den katholska
kunde ban allsicke lida. Han trodde hvarken uppståndelsen från
de döda eller domen öfver de döda. Den enda grundsats
han följde, var den: "ede, bibe, ludej post mortem nulla
voluptas."
S:s demokratiserande bat mot högadliga företräden
hindrade honom ej, att, då han vid 54 års ålder blef Riksråd
jemte den 56-årige förtjente Amiralen Ulfsparre, begära att
i egenskap af friherre få plats framför U., och han fick det.
Förgäfves sökte ban att bli grefve jemte de värdige
med-bröderne Schlippenbach och Steinberg, Christinas
gunstlingar. När Hertigen af Kurland kallade till sitt bord några
besökande embetsmän från landet, en prost, en
häradshöfding m. fl. på samma gång, då också S. var inbjuden, så
ansåg denne det för en skymf, förklarande, att det vore
under hans värdighet som kungligt sändebud att sitta till
bords med sådana slynglar.
I yttre politiken var S. ej för krig mot Danmark och
Polen, utan ville att Sverige skulle uteslutande vända sig
mot Ryssland samt taga Novgorod och Pskow; derigenom
skulle Lifland skjddas, handelsväg öppnas till Indien och
bästa grundvalen läggas för en stor nordisk monarchi.
Derigenom skulle ock S:s egna förläningar i östra
Östersjöländerna vinna i värde, då de nu i stället lågo i gapet för
Ryssarne.
Under Carl X:s sista regeringsår lefde S. i London,
men ej i offentlig egenskap, lemnande likväl genom tät
brefvexling Carl underrättelse om allt som föreföll.
Efter Carl Gustafs död erböd ban sig att framföra
svenska hofvets lyckönskan till den på engelska thronen
uppstigne konung Carl den andra. Anbudet blef ej mottaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
