Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Sparrar till Rossvik och Roma - 3. Sparre, Bengt Erland Franc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
S v a r n b, Bengt Erland Franc.
duglighet att sköta det kall hankade. Detta förtroende
nedtryckte Fr. Sp., som var för allvarsam att deraf smickras.
Första gång vi finna B. E. Sparres namn i offentliga
handlingar, är i Svenska Æademiens. Stabs-Adjutanten Frih.
B. E. Sparre erhöll Lundbladska priset 1798. Omkring 1805
blef han i Berlin bekant med Bankiren Bernhard, hvars dotter
Johanna var nära umgängesvän med en niece af Klopstock
och Prof. Fichtes fru. De tre voro genom Fr. Volkm.
Bernhards sednare predikningar förda till ett djupt religiöst
allvar och uppbyggde sig gemensamt med äldre qvinnor af
ringare stånd, som voro qvar från Franckeska pietismens tid.
En afton hade den lilla conventikeln fått tvä spioner, som
i yttre rummet oförmärkt satt sig ner och afhörde deras
glada psalmsång, deras trohjertliga uppbyggelse-samtal.
Slutligen reste sig begge de för hvarandra dittills obekanta
personerne i yttre rummet för att aflägsna sig. Det var
fästmannen Sparre och maken Fichte, hvilken sednare då
yttrade till den förre, som erkände den uppbyggelse, ban sjelf
hemtat af åhörandet: "Vore jag ej Fichte, så ville jag vara
pietist", erkännande det lyckliga i en så fast öfvertygelse,
en sä varm kärlek. Sparre skaffade sig sedan tillfälle att
höra Beinhard och tala med honom, som då mera bekände,
att "han i philosophien ej fann något fast, något blifvande,
hvarken i Vetande, Tro eller Hopp." Det grundlade bos Sp.
ett christligt allvar, hvars uppriktighet aldrig af någon
be-t villades.
Vid hans död antecknade J. De la Gardie i sin
mortali-tetsbok: "En i alla afseenden, som christen, som
medborgare och som embetsmän utmärkt och aktningsvärd ledamot
af samhället. Jag har känt få, som med mera renhet i
seder, enkelhet i sätt att vara och redbarhet i uppförande
förenade mera kunskaper, skicklighet och duglighet i
utförandet." v
Vid riksdagen 1823 kämpade den fördomsfrie Franc
Sparre för inrättningar af stipendier för unga adelsmän, som
ville välja näringsyrken, deri understödd af Grefve J. De la
Gardie, men hade blott 88 ja mot 60 nej, emedan den unge
och genom andras understöd nyss uti skolan bildade Grefve
Cronhjelm var hans motståndare i frågan. (De la Gard. Arch.
XX. 130). Vi tillägga en anekdot, som tecknar Fr. Sp:s
sjelfständighet. Då "Justerings-Bådet" Edelcrona var som
mest nedsatt i allmänna omdömet för sitt ändrande af
vo-tum i Biksrätten efter 1818 års riksdag, hvarigenom
Statsrådet Amiral Rud. Cederström blef frikänd, blef ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
