Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. 5. Carl Sparres gren - 23. Sparre, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Sparre, Bengt Erland Franc,
hankruttspelande köpnian från Carlskrona, som hette Gran,
hvilken under partitiderna varit mycket brukad, men
blandade sig sedan i en sa oförsigtig ocb oförståndig rörelse,
att ban miste allt sitt och dog i fattigdom och elände.
Sådana finnas tusende och Öf verheten skulle vara rikare än
Kejsaren i Persien, för att underhålla dem alla.
Enkedrottningen, som bar ett generöst hjerta, crböd sig genast att
draga försorg för döttrarna; Konungen för sönerne ocb gaf
tillika en pension åt enkan. En piga, som fortfarit alt tjena
utan lön, sedan hennes husliondefolk blifvit fattiga, blef
ock införd. Baron Sp. började att härom predika som en
prest med tårarne i ögonen och så högt att alla
spectatö-rerne af den kungliga soupéen mås le bli vittne till dess zelc
för dygden. Öfverheten beveks ånyo. Enkedrottningen ger
denna piga 0000 dal.. Honungen 1200 och alla som sutto
vid bordet började hopskänka en ansenlig summa. Allt delta
tog Baron Sp. emot, berättade dessa lyckliga personer med
emphase all den sällhet dem förestod och att ban (som snart
skulle komma med Konungen till Carlskrona) var den, som
det förskalfat. Mon än mera basunstölande skulle ske. Han
föreslog att Consistorium skulle sammankallas, att pigau der
först måtte compliuienleras; sedan skulle Magistraten
sammanträda och pigan der inställa sig att få emottaga dessa
penningar, som Borgmästaren först skulle få afbemta hos
Hans Excellens. Dessutom skulle bon der få en in edalj att
bära på bröstet, till bevis på dygden derinnanom." Sparre
blef emellertid hvad vår tid kallar dagens lejon. Men
exemplet verkade. Grefvinnan Hosen, som sedan blef
Kronprinsens högsta vårdarinna, had för Askersundsboarne, som
härjats af vådeld. Drottningen gaf, lista utsändes, men
Konungen . . . lofvade törhända en collect, "men trodde alt alla
sädana tiggerier mera skadade än gagnade." Och Sparre . . .
skulle ej resa till Askersund. Nu spordes Sinclaires död i
Carlskrona. Sparre begärde hans post, ej för att få den,
men för att se, huru fast han var med foten i sadeln. Han
öfvergaf projectet, så snart ban sett att ban var
oundgänglig i hufvudstaden. Sednare på året anmärkes: "C. Sparre
:ir ej blott Öfverståthållare utan ock Krigsminister,
deci-derar merändels allt, som hör till finska ocb skånska
be-fästningarne. Hallade hit General Albin, för att få sin
in-struction för finska faslningsbyggnaderne. Vid tornerspelet
på Ekholmsund valde Honungen Hiksråderne II. v. Liewen
och C. Sparre till sina fältdomare, den sednare väld i stället
för Fältmarsk. Gr. Hessenstein, som i Stockholm sjuknat oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
