Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. 5. Carl Sparres gren - 23. Sparre, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparre, Carl.
129
samma den brokiga ranglista hoftjenster numera Åstadkommo,
hvarigenom Capitainer gingo fore Presidenter o. d.
C. Sparre höll god mine med den Toll, af hvilken han
såg sig undanträngas. Han skref till honom d. 3 Nov. 1775
begynnande: "låt mig slippa Titul, när två ro i en båt, så
kalla de på annan förtroligt. Tack då hjertans Toll för två
bref." — Den 10 Mars 1770: "Nu på stunden bröt jag min
Majors bref ... jag svor något lor det jag intet vet hvarest
jag skuile sända svaret, som en förfaren Partisan eller
åtminstone habil Officerare bort med dess rapport avertera."
Stockholm d. 18 Apr. 1776. "Jag har ej postpapper nu kl.
7 böndagsafton och håller för god polise till att i bodar fä
köpa efter kl. 6."
Ehrensvärd» omdöme ar väl ej att misstänka såsom
irrande af allmänt partihat, ty begge voro af Hatt-systemet.
Det är säkert ett ärligt uttryck af den flärdlöse, stilla
mannens öfvertygelse. Han led af alt se ett till lynnet så
fullkomligt motsatt väsende, som C. Sparres var i anseende till
Ehrensvärds eget. Men i delta lidande kunde, som i alla
känslor, lätt insmyga sig orättvisa. Schröderheim
sympalhi-serade mera i förtjenster orh fel oeh ban gör en vackrare
teckning. "Sjelfva naturen hade danat C. Sp. till en af de
högre platser i samhället, att styra och befalla. Hans
uppsyn, bela lians figur, hans maintien, ända till hans röst voro
imponerande. De kunskaper, som samlas i slora verlden
oeh umgänget, ersatte för honom bristen af andra oeh hans
eloquence du corps hvad som felade i hans tal och
skrifsätt. Han var, som ofta bänder menniskor, mäktigare att
styra menigbeter än enskilda personer. Han misstog sig ej
sällan om medlen till det förra, och misskände ofla de
sednare. Emot dessa förgiek ban sig stiindom af öfverilning,
mätte sig ieke alltid rikligt med sina rivaler, men rönte ofta
otacksamliet"; erinrande om huru Stockholms Borgerskap
lydde hans propositioner *), utan att kanske allmänt älska
såsom BrandcnbiirijsUa färgen. Alla då närvarande fingo den,
Damer som Cav»ljeri’r. Tessin var den siste Cavaljeren, Grefvinnan
Carl Fersen den sista Öarne som bar denna orden. Nu återlemnade
Carl Sp. till Enkedrottn. sin hustrus ordenstecken. Utdelningen af
denna orden afstannade nästan samma dag den börjat.
*) Att dessa kunde sträcka sig utom gebitet för embetspligter,
ser man deraf att Kon. Gustaf 1778 ansåg sig behöfva skrifva det
berömda brefvet (Portfeuillen I. s. 150), att han som
Öfverståthållare ej skulle blanda sig i riksdagsmannaval. Dylik neutralitet var
dä en dygd och en dygd att hålla fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
