Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spegel, Haquin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Sfecel, Haquin.
nionde budet funnit concupiscentia actualis, i tionde
origi-nalis afsedde, da det borde vara tvertom. Konungens vrede
väcktes säkert mot klandrariie, fast han vände den mot
ca-techesen, hvaraf hälften användes till förladdning åt Gardet
och hälften dränktes i Norrström. I Kungabrefvet om
bokens indragning yttras om Förf.: "K. Maj:t kunde ej inse
med hvad fog man lade honom någon skuld till för delta
verk, emedan han ej aunat gjort än allenast fattat i pennan
hvad audra begärt och godt funnit." . . . "Om conceptet
framtedt hlefve, skulle snart skönjas, hvad del Förf.
derutur kunde hafva och hvad af andras bänder tillkommit är."
Flera af S. Pufendorfs och Er. Benzelii anmärkningar röja
dock, att Spegel ej var så stark i den Iheologiska
definitionskonsten, som i så mycket aunat. Alla punden böra ej
lemnas till en tjenare.
Afundsmäiinen ha blott kunnat skaffa oss cn anekdot
till Spegels nachdel. En fattig prest i Skara stift sökte
pastorat hos Kon. Carl XI. Konungen varnade presten för
den ovilja, Domcapitlet fattade mot de prester, "som lupo
Capitlet förbi till Öfverheten", och rådde honom söka
Biskopen. Presten invände då, att ban visst gjort det, men
förgäfves. Han var fattig och de soui hade gåfvor funnos
alltid ha större förtjenster. Jag bar, tillade ban, ingen
silfverkanna att ge Hans Högvördighet. Konungen, som ville
pröfva Spegel, gaf presten cn silfverkauua att skänka
Biskopen, men förbud honom nämna alt ban sjelf fått den af
Konungen. Derefter fick presten pastorat genom Biskopens
förord. Konungen bekände nu för Biskopen sitt prof, och
tillade ett ord om sin ledsnad, att det så illa utslagit. Sp.
skall då sagt: Ingen spegel titan fläck, hvilket blifvit ett
ordspråk i Sverige, om det ock ej var så förut.
Om sägnen än är sann, bevisas deraf ej, att Sp. sålde
sitt förord eller bestämde siu röst efter gåfvor; men att
ban ej skilde sig frän det allmänna bruket att taga allt som
fritt gafs, ett bruk, som väl änuu är qvar på mänga ställen,
oaktadt allt missbruk, som sedan den tiden skett deraf. Och
det torde ej lätt utrotas, äfven nu, när reglerade löner
uppstått, som punktligt utbetalas. De bref af Spegel, som
finnas på Löberöd, visa, att han vid pastorats-tillsättningar
infört den nyheten, att följa och åberopa kyrklagen. Hans
sjelfständighet bestar i vida mer än att skrifva sig
Excellensernas ödmjuke och hörsamme i stället för underdånige
tjenare. Då en ädling kunde bevisa Jus patronatus,
disputerade ban det ej. Till Grefve Lillie skref ban 1694: "Får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
