Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius, Erik Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelius, Erik Johan.
22 5
seras af Hammarsköld: "Det högsta absoluta Urväsc-ndet,
den ur Intellectualverldens sköte sig oändligen födande och
återfödande Cbristus: det eviga Ordet, det ursprungliga och
urbildliga Ljuset, dväljes substantielt i Pleroma eller den
himmelska kyrkan, der oupphörligt utur sig sjelf
frambringande och styrande de oändliga Aonerna: Englarne eller
Idéerna, genom hvilka allt organiskt är till och består.
Högt sväfvar nemligen denna Ideal-himmel öfver den
sublu-nariska verlden: Jorden, ett hermetiskt verldsägg, som med
oemotståndlig kärlek af urljuset omfattad, af detsamma
drifves att oupphörligen frambringa de intagande gestalter, i
hvilka det återstrålar hela fullhetsfröjden öfver sin egen
salighet. Men då alla de öfriga varelserna, Plantorna och
djuren, äro medvetslösa om deras lifsnjutning, skänktes åt
menniskosjälen: Anima, förmåga att i färgernas och
formernas omvexlande spel, fatta och njuta återglansen af den
absoluta, eviga visheten, eller det hvad såsom föremål för
åskådning heter skönhet, men som mål för uttryck genom
handling heter dygd. Så var jorden delaktiggjord af
himmelens salighet, till dess att producten af materiens idé,
eller Demiurgos, den phænomeniserade sinnligheten,
framträdde och fängslade Anima i kroppslighetens fjättrar och
neddrog henne inom den låga materien att der upphettas af
dess häftiga begär och lustar. I och med detta menniskans
fall fick Demiurgen äfven derigenom, herravälde öfver
jorden, den han våldsamt beherrskar, förstörande och
motarbetande alla de verkningar på den, i hvilka Christus,
genom ljuset och värman, uppenbarar sin nåd och sin
mildhet. Dock skall jorden üfven en gång återfå sin fordna
idealiska skönhet, så snart menniskosjälarne, genom
långvarigt ångrande och med försakelsens tårar tillkämpat sig
lidandets segerbaner: det heliga korset, och försonat sig
med Gud, så att de kunna återgå tillbaka i skötet af det
gudomliga Alltet."
Denna form af Pantheism har på engång någonting både
sublimt, skönt och fasansfullt. Hvad kan å ena sidan vara
skönare än denna hos St. öfverallt återkommande, men i
tusen former ombildade, i tusen bilder omklädda fabeln
om Psyche, som oupphörligt trängtar, att bryta sina
jordiska fjettrar, för att, befriad ur stoftet, återvända till sitt
himmelska ursprung. Men hon tyckes icke veta, den arma
Psyche, att det nya lif, som väntai henne, är hennes egea
död, personlighetens undergång; att i denna oändliga
evighet endast ett enda Väsende lefver, som lik Kronos uppslå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
