Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius, Erik Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelius, Erik Johan. 22 5
makt dubbelt tjusande, dubbelt förförisk. Men då i
poesien icke, säsom i speculationen eller vetenskapen i
allmänhet, sanningen sjelf omedelbart kan framträda, utan
endast omklädd i sinnebilder, eller i sinnliga symboler och
gestalter öfverflyttad till ändligheten, sà blifver problemet
nästan olösbart för en skald af denna religion. Erinrom oss,
att i stället för Christendomens Gud, Skaparen, den
kärleksfulle Fadren, den ständigt oss omhuldande Försynen, träder
oss bär till mötes delta abstracta, ofattliga, allt uppslukande
"Ev xal Hàr, som, alltid i grunden delsamma, endast i olika
systemer med skiljda namn kallas Pleroma, Urväsendet, det
Absoluta, All-Enheten, men med orätt, tillvällande sig
namnet Gud, eller Christus. Hvilken betydelse detla
väsende än kan ega för speculationen — så blifver det dock
för den poetiska åskådningen, liksom för känslan och det
sannt religiösa sinnet, ett tomt, innehållslöst phantom.
Detsamma kan också sägas om dessa Æoner oeh skapande
Demiurger, hvarmed Gnostiken, i sin förtviflan att på något
fylla den oändliga tomheten, befolkat Evigheten — idel
luflbilder, som ehuru af den orientaliska phantasien
smyckade med regnbågens alla färgor, upplösa sig i dunst och
dimma. Visserligen äro Christendomens Cheruber och
Sera-phcr alltför ætheriska för att annorlunda, än i momentana,
hastigt försvinnande uppenbarelser, kunna verksamt och på
ett åskådligt sätt, ingripa i den sinnliga verld, som poesieu
framställer; — en fördel, som den hedniska egde framför
den christliga i sina gudar, demoner och heroer, de der
icke voro annat än odödliggjorda menniskor med högre makt.
För att undangömma denna ihålighet, för att med blomster
beströ den hemska tröstlösa urgrunden saml för alt ge ett
sken af lif åt dessa själlösa väsenden, dessa »bslr.ictionens
och phantasicns sammanaflade barn, har dock skaldens
bild-ningsgåfva gjort underverk; den är outtömlig i symboler,
bilder och metaphoriska iklädningar, den är yppig, äuda
till slöseri, i naturmålningar, tjusaude i språkets och
rhytb-mernas välklang. Derigenom har det också lyckats honom
att skapa en alldeles egen elegisk lyrik, som, i vissa
stycken (t. ex. Stickames Jhjster in. fl. som innehöllos i
samlingen Liljor i Saron), hänrycker oss icke mindre genom
ideernas djuphet än genom känslans innerlighet. Men öfver
det hela förbreder sig en viss entonighet, som omöjligen
kunde undvikas i eviga variationer af ett och samma thema,
hvilket, i sig sjelft sublimt, dock icke medgifver, annat än
episodiskt, några utvikningar och utvecklingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
