Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stedingk, Curt Bogislaus Ludvig Christopher von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Stedingk, Curt Bogislaus Ludvig Christopher von.
STEDINGK, CURT BOGISLAUS LUDVIG
CHRISTOPHER von.
Ej ISagt från staden Anclam i svenska Pommern låg
det gamla slottet Pinnau (Pennau?), som jemte länegodset
Lentzscbau redan före 1284 tillhörde den friherrliga ätten
von Stedingk. Vid denna tid omtalas tvenne bröder af detta
namn, Johan och Henrik, begge Riddare, den sednare äfven
hcrtigligt Råd àr 1289. Slägten härstammar från
West-phalen. Orsaken hvarföre den lemnade sin hembygd,
berättas hafva varit följande händelse. En af bemälte bröder,
eller ock någon af deras förfäder, hade vid något andligt
tillfälle åt sin landskyrka offrat blott en liten silfverpenning,
fastän en så ringa gåfva ej stod i öfverensstämmelse med
hans rikedom. När härnäst Riddaren med sin maka gick
till Nattvarden, stack presten penningen, i stället för oblatet,
i fruns mun, hvilket så grep henne, att hon svimmade,
hvaraf mannen, när han fick lära känna orsaken, blef så
uppretad, att han drog sin värja och på stället nedstack
presten, framför sjelfva altaret; nu måste han fly och
nedsatte sig då i Pommern. År 1629 erhöll en af slägten
ensam jagträttighet på hela Lassabnska fältet.
Vid början af Sjuåriga-kriget innehades ofvannämnde
gods af Christopher Adam v. St., hvilken, född 1715, dog
1792 som Major och Riddare af Svärds-Orden. Denne hade
1743 gift sig med Christitia Charlotta Schwerin, dotter af
den namnkunnige preussiska Fältmarskalken; och blef fader
till fyra barn, tvenne söner och tvenne döttrar. Den äldste,
Curt Bogislaus, var född på Pinnau d. 26 Oct. 1746. Vid
den tiden var sed, att till hvarje nyfödd gosse skicka en
röd halskrage, såsom ett tecken att han tillhörde preussiska
arméen. Lilla Stedingk, ehuru svensk undersåte, fick också
sin, och när Fältmarskalken höll honom öfver dopfunten,
uttalade ban högt den bönen till Gud, att gossen måtte
tjena sitt fädernesland med det nit och den lycka, att han,
liksom morfadern, måtte undfå Fältmarskalks-stafven5 — en
önskan, som ock gick i fullbordan.
Den äldste brodern, spenslig till växtes, såg väl ut och
var maklig till charakteren; den andre åter stark, frodig
och ständigt verksam; den ene talte litet, den andre mycket.
Den ene uppehöll sig helst i trägården, den andre på det
närbelägna Frische-Haffs vågor.
Den uppfostran, som de båda adlige junkrarne åtnjöto
i föräldrarnas hus, var alldeles enligt tidens sed; dc fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
