Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stedingk, Curt Bogislaus Ludvig Christopher von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Stedingk, Curt Bogislaus Ludvig Christopher von.
mycket förändrade sig, dä St., på en resa genom Berlin,
omtalade det för Konungen. Också delade St. den tiden
sitt vistande mellan Stockholm, Paris och Versailles. Han
bodde hos Grefve von Fersen, infördes af denne i
Drottning Marie Antoineltes lilla, förtroliga krets, medan han
brefvexlade med Gustaf III och meddelade honom nyheter
från hofvet och Paris.
Innan St., som ofvanför nämndes, erhöll finska reg:tet,
hade han dock i fransk tjenst gjort tvenne års fälttåg, och
vid flera tillfällen utmärkt sig. Enthusiasmen i Frankrike var
denna tid så stor för de amerikanska Insurgentcrne, att
ynglingar af de ädlaste familjer bönföllo om tillåtelse att såsom
volontärer få deltaga i befrielse-kriget, icke anande att de
republikanska idéer, för hvilka de så ridderligt kämpade,
skulle efter få år uppsluka både aristokratien och
monar-cbien. Samma kämpelust intog äfven de begge vännerne
Fersen och Stedingk. Den förre, tappert stridande vid
La-fayettes sida, emottog Gincinnati-orden af Washingtons egen
hand — samme Fersen, som, frihetshjelte i Amerika,
slutligen, såsom Sveriges stoltaste aristokrat, slets i stycken af
Stockholms pöbel.
Baron St. fick befälet öfver en infanteri-brigad och steg
om bord 1779: Grefve d’Estaing hade öfverbefälet så öfver
flottan, som landttropparne.
Först tvang man Engelsmännen att upphäfva belägringen
af New York; derefter seglade man till Vestindien, intog ön
St. Vincent, samt landsteg på ön Grenada. St. förde
befälet öfver den mellersta af de tre colonnerna, hvaruti den
1500 man starka landstigningshären var delad. Anfallet var
rigtadt mot en på en hög och brant klippa belägen
fästning, som beherrskar stad och redd, omgifven af tredubbla
förskansningar och öfverst späckad med ett batteri af fem
30-pundingar. Fransmännen uppklättrade d. 5 Juli,
emellanåt tagande händerna till hjelp, på branta stigar, som
slingrade sig mellan klyftorna: kulor, bomber och granater
regnade öfver de förvägne dels nedifrån skansarne vid
hamnarna, dels från öfra fästningen: bela berget tycktes stå i
låga. Fransmännen fortsatte sin väg, utan att aflossa ett
enda skott: palissaderna upprycktes, förskansningarna
bort-togos, den ena efter den andra; hvarje soldat var en hjelte;
sårade och döende ropade: vive le roi! Den unge svensken
gick i spetsen för avantgardet, men (berättar han i ett bref),
när jag kom till det murade batteriet, befanns det alltför
högt, för att jag skulle kunna utan, främmande bistånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
