Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stenbock, Erik Gustafsson - 5. Stenbock, Olof Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Stenbock, Erik Gustafsson.
(Kilian CiM, Vnril|, Celeiue, Fryxell, Loenbom» Hilt. Mirkr B. N:o 14. —
De le Gerd. Arch. IV. — Gezelii Jliogr, Lex. — Stenbockeke Archivet pl ThorejO.
— Kanske bur men ock nånina Erik Stenbock och Melin Sture, en romen.)
5. STENBOCK, OLOF GUSTAFSSON.
Bland Uiksmarsken Gustaf Olofssons söner slår Olof,
Friherre till Lena, mest beskuggad inför efterverlden. Han
bar straffats af minnet. Hvem nekar ohyggligheten af den
scenen, då han som den fångne K. Eriks fångvaktare
våldsamt behandlade sin förre regent, som nu ej kunde försvara
sig? Uppträdet berättas olika. Messenius och Pufendorf
uppgifva, att han sköt K. Erik genom armen och lemnade
bonom länge oförbunden i sitt blod. Celsius nämner blott,
att han slog Kungen med geväret ett svart slag öfver
axlarne, så att armen ganska illa krossades, oaktadt Dalin då
nyss upprepat berättelsen om skottet. Fryxell berättar, att
"medan K. Erik ännu var qvar på Stockholms slott, hade
Frih. Olof plägat som väktare taga Kungens kläder, för att
pina honom i kölden. Derom uppstod en gång en
ordvex-ling, hvarunder St. knuffade till Erik, men denne stötte till
St. igen, alt han föll baklänges mot dörren; striden
öfvergick till örfilar och hål-dragningar. Slutligen fattade St. i
raseri en bössa, riktade den mot Erik och sköt af; med
möda hann Erik vika undan. Kulan gick likväl genom
armen, så att Kungen föll till golfvet, badaude i sitt blod.
St. sprang ut ocb lät honom ligga flera timmar utan hjelp."
Ett kort fängelse, säger Fryxell, var det enda straff Kon.
Johan lät härpå följa. Celsius uppgifver, alt Kon. Johan
lemnade detta nidingsverk alldeles ostraffadt, men vill, som
vi veta, gerna få skuggorna öfver den yngre broderns minne
större, än historien alltid medgifver. Man bar funnit Olof
Stenbocks dåd desto skamligare, som ban ej blott fått sitt
friherrskap af K. Erik, utan ock, genom K. Eriks benådande,
sitt lif, då ban var dömd till döden. Jöran Pehrsson
anklagade honom nemligen d. 23 Juni 1364 inför en kunglig
Nämnd i Upsala, der de vanlige domarne ökades med 25
adelsmän och 9 biskopar, derföre att han 1564 i allmogens
närvaro i sällskap med grefvarne Sten och Erik Sture yttrat
mycket otillbörliga hotelser och grofva ord mot Konungen,
särdeles med hänsyn till reduction af vissa adelns Iandtgods.
Han dömdes derföre "af samtlige och hvar och en
isynnerhet, att mista ära, lif och gods, som en menedig trolös
förrädare egnar och bör; detta efter Sveriges beskrefne lag
och K. Maj:ts Hofartiklar, så ock efter all uaturlig skäl och
förnuft."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
