Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Stenbock, Johan Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten hock, Johan Gabriel. 281
boställen. Derigenom ficks det öfriga confirmeradt. Sin
rikedom sades ban också lia ökat på det sättet, att han
tillstyrkte de af Reduction och Liquidation hemsökte enkorna
att — hvad som var ganska rätt hellre uppoffra smycken
än gods, och — hvad som ej var rätt — sjelf dervid köpte
de utbjudne dyrbarheterna till vrakpris, än med egna, än
roed i Holland uppnegotierade penningar, hvilken uppgift
likväl torde vara diktad af hans fiender. Han hade den
svagheten, som mest plägat komma på fattiga, att bråka
ined guldmakeri och man påstod att ban under sökande
efter panacée, intog ett sjelf upptäckt medicament, som
förkortade hans dagar.
Ar 1005 yttrade en ny dansk Minister, att af de IS
kungl. Råden voro blott åtta närvarande och dessa af tre
slag: 1) som kunde, ville och fingo säga sina tankar och
dessa voro Gr. Bengt, Wrede och Gyllenstolpe; 2) de som
väl ba capacitel men äro för det mesta indifferente och ej
gitta taga uti något och det var Gr. Stenbock och Gr. Gust.
l)e la Gardie; 5) de som mycket litet förstodo och kunde
säga. Då både höga och låga hade en liflig opinion om
något och Wrede kunde för danska Ministern yttra sitt hopp,
att Konungen väl engång kunde få kunskap om hvem som
mente honom väl eller illa, var "ingen uierc end Gr.
Stenbock, som hautement ö|fver Kongens bord" yttrade sig; men
det kunde ske, äfven när yttringen måste bli ett beröm för
Danskarnes conduite och ett blomerande i högsta grad af
egna landsmäns. Derunder kunde ban dock neka danska
Ministern, som kommit alt få tala tned honom, "audiens."
Nu böd St. Gr. Bengt till gästabud med så stort compagni
af värdens och gästens egna vänner, att danska Ministern ej
kunde bjuda sig sjelf dit som gäst. Då 1695 St. låg sjuk
i maladie du Roy de France, besöktes ban af Konungen.
Då St. kom åter i Rådet, lades en handling fram till
underskrift rörande 52 t:r guld, kallade Satisfactions-penningar,
hvilka, vid Miinslerska freden lemnade åt Sverige, straxt
utdelades bland de Generaler, som gjort sig mest berömda
i kriget. Man kräfde ock i ränta 12 proc. att utgå från
Gustaf Adolfs död. Alla Rådsherrarne tego stilla, utom Gr.
J. G. St., som steg upp och sade, att de som rådde
Konungen till dylikt, de rådde ej som ärligt folk och han
kunde ej med godt samvete approbera det. Han underskref
det aldrig, ban var i Ronungens våld och Konungen kunde
göra med honom efter behag. Härvid studsade hela frågan
och omtaltes ej vidare; man hoppades åtminstone ännu den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
