- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 15. Skogman-Stjerngranat /
322

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Stenbock, Magnus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322

Stenhögk, magnus.

som föreställdes af Carl XII ocli det som sedan utbildades
i Frihetstiden.

Vi böra fästa närmare uppmärksamhet vid delta
scliis-ma magnum, hvilket blott betraktades såsom en personlig
söndring mellan en ärad General och afundsmän, när St.
skref sina Thrcnos, med hvilka han ville beveka Konungens
för honom, som hnn fruktade, kallnade sinne. Menidéerne,
för hvilka Horn och Stenbock lefde, voro sa tillräckligt
söndrade, att de bäste vänner knappt kunnat räcka hvarandra
handen öfver det djupet. För Horn var Sverige af mera
vigt än K. Carl. Det hade uppvext, detta land, till sin
verldsbetydenhet genom mänga stora Konungars
ansträngningar och millioner medborgares under sekler. Kon. Carl
XH hade med alla sina segrar ej skaffat Sverige annan
fördel än att prisas i lyckans och hånas i olyckans skiften; nu
syntes som Konungen, mera hoppandes på Mahomets
tillbedjare i Turkiet, än det christna folket i Sverige, skulle
sätta allt på ett-kort, ja alt han hellre skulle låta Sverige
förblöda under ett. jemnt krig tills det ej langre kunde mot
någon makt försvaras, än köpa det fred med att lata den
Kung, ban skapat, bli Woiwod igen. Horn ville ej ultappa
Sveriges sista blodsdroppa till libalion ät K. Carls nycker,
utan som en Fabius Cunctator, under åberopande af den
uppenbara nöden, cunctando restiluere rem. Genom att
fördröja alla utrustningar af hemmanets siste odlare oeh
skattkammarens sista fyrk, trodde ban sig säkrast kunna tvinga
K. Carl att återkomma för att styra land och rike med
annat än gamla bref från Bender och Demotica. Stenbock
deremot brann af den otåligaste ifver alt så fort som
möjligt, ja kanske, alt nyttja en ordlek af Tegnér, något
fortare, tillfredsställa alla Konungens önskningar. Lik K. Carl
vann ban segrar blott för att ha vunnit dem, utan att
synnerligen kunna tillvitas egennyttiga beräkningar på vinst för
fäderneslandet af segeräran. Då han sett alla cassor tomma,
fann han på att upptaga förskotter på ett följande års skatter
— ett system, som måste grundligen kunna utarma elt armt
rike. Och med sin ifver framkallar han nya arméer och
förråder, men i stället för att dermed nalkas sin Kung, som
lofvat mota, låter han K. Stanislaus narra sig att politisera,
och måste sedan försona det steget "genom att vinna en
batalj", utan alt det var vidare fråga hos Konungen eller
Generalen 0111 frukter deraf. St. vinner riktigt nog bataljen
och enda frukten blir — bans och arméens totala
undergång. Men detta vikingsinne var så äkta svenskt, alt Kon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/15/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free