Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stenhammar, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stundammah, Christian.
355
ock straxt efter sin promotion nämndes till Docens i
Pby-siken. Han lemnade dock snart Universitetet, för att
emottaga en plats vid Stiftets läroverk, då ban, anbefalld att
förestå den historiska lectionen, måste gifva en helt annan
rigtning åt sina studier. Frukten deraf visade sig vid
läroverket i hans grundliga (kanske för mängden af de unga
åhörarne alltför lärda) föreläsningar, samt inför
allman-beten genom den Lärobok i Geographien han 1824 utgaf,
utgörande Första Coursen till den Lärobok, i samma
vetenskap, som undertecknad utarbetade för Gymnasierna.
Vistelsen på landet gaf förmodligen en särskild väckelse till
ett tredje hufvudstudium, hvartill St. nu öfvergick och
fullföljde med all den flit, energi och grundlighet, som är
honom egen, och hvarom nedananförde af sakkunnige
värderade verk tillräckligt bära vittnesbörd. Detta var Botaniken,
af hvars delar Cryptogamien mer och mer blef föremålet för
hans forskningar. Ett botaniskt Sällskap för de studerande
inrättades, hvars ledning St. öfvertog, så länge han qvarblef
som lärare. Slutligen måste ban inträda på ett nytt, för
hans presterliga och lärda verksamhet hittills främmande fält,
då ban 1834 ,kallades till Riksdagsman, hvilket förtroende
alla de följande riksdagarna förnyades. Snart ansågs han för
en af stolparna inom Ståndet, och såsom Utskotts-Ledamot
har han vid mångfaldiga tillfällen ådagalaggt nya prof på sin
välbekanta grundlighet och outtröttliga arbetsförmåga, under
behandlingen af svåra ocb invecklade frågor; dervid Sberopa
vi förnämligast hans utredning af den högst vigtiga frågan
om de Halländska Kyrkohemmanen, emot hvilken från
motsidan intet grundligt inkast kunnat göras.
Skrifter, Speeimen Acad.: Expositio curvarum, inträ quas, post
geminaui reilcxioncm, ad punctum radians convertitur lumen. P. I
et II. Ups. 1810. — Åminnelsetal öfver Bergsrådet Dahlberg.
Linköp. 1820 (i Prestmötets Iland!.). — Lärobok i den äldre och
nyare, physiska och politiska Geographien. l:a Coursen. Ups. 182-4}
2:a uppl. 1827; 3:e uppl. IVorrköp. 1850. — Schedalæ criticæ de
Licbenibus Suecanis. Fasc. V et VI cum exsiccatorum Fasciculis.
1823. — Sched. novas crit. de Lichen. Suec. Fasc. X et XIV cum
exsiccat. Fasc. — Försök till gruppering och revision af de
Svenska Ephydrinæ (i Ii. Vet. Akad. Handl. 1843). — Utgaf (sin
svågers) P. U. Kernells Anteckningar under en resa i södra
Europa (se Kernell). — Öfversatt: Vår Tids Historia af Menzel.
Del. 1—3. Linköp. 1827—31. — Drag ur Kyrkolieiden Oberlin*
Lefnad. Ib. 1828. — leanders Hist. om Christna Kyrkan. Del. 1.
IVorrköp. 1836; Del. 2. Lund 1839,
(Källor; Hammarsköld, Sv. Vilt. Ilist. — Håhl, Linköpiags Stifts Hsrdnninnr.
Häft. 7 och 8. — Personlig bekantskap.) P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
