Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Stierneld, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Stikrngld, Samuel.
stupat, sände General Gr. Diicker sin ordonnance Stierncld
till Hertigen af Holstein att underrätta om katastrophen.
Da Stj. kom tillbaka blott med underrättelse om Hertigens
tårar, ansåg Diicker sig kunna fràndömma honom sin
arfsrätt, emedan ban visat sig som en käring. Då Slj. 1724
gifte sig första gången, var han Fänrik vid Lifgardet,
hvilket han var ännu 1735, likväl permitterad i främmande
tjenst. Såsom Lieutenant vid Gardet gjorde Stj. vid 1738
års riksdag sig känd både som "talare och operateur",
veik-sam inom det dä segrande Hattpartiet. Då kriget, hvarefter
den unga äregirigheten törstat, inskänktes vid ryska gränsen,
fingo vi se samme Stj. i främsta raden bland de
debatterande officerarne, som hopröstade förhålluingsordres åt General
en Chef, och en vacker dag fick Gr. Ch. E. Lewenhaupt
besök af en deputation från 2 — 300 unga officerare, dervid
ordet fördes af Lagercrantz, Stjerneld ocb Björnberg (de
två sednare blefvo sedan baroniserade på samma gång, då
Holsteinska huset kommit till makt i Sverige), hvilka
förkunnade som ICrigs-conseljens beslut, att kriget i
blinken borde afjtanna, helst Carl Petter Ulrik var att anse
som svensk thronföljare oeh arméen ej ville slåss mot sin
egen herre. öfver -Adjutanten hos General en Chef
König-stedt tillstyrkte honom, att straxt sätta de tre herrarne i
arrcst, dagen efter låta dem dömas af Ståndrätt och straxt
låta exscqvera deu, Jör att göra slut på sjelfsvåldet; men
L. hade dertill för litet mod eller för mycken mensklighet.
Han skref blott till K. .Maj:t, begärande tillåtelse alt efter
bästa godtfinnande dämpa dumma upptåg, hvilket Konungen
medgaf. I anledning af detta bref ålades den fängslade
Generalen, att uppgifva hvad som föranledt hans begäran, ja
Commissionen ålade honom vid vite, att nämna dem, som i
Fredrikshamn i den nyssnämnde deputalionen yttrat om Carl
Petter Ulrik, att han vore att anse som Sveriges herre,
meu han teg, oeh då Königstedt i arresten envist
uppmanade honom att frälsa sitt eget lif genom att anklagande
framlägga de myteriförsök, hvarigenom hans bemödanden som
fältherre tydligen måste paralyseras, sprang L. upp från sitt
brädspel och slog brickorna så hårdt i spelbordet, att K.
fruktade få dem i ansigtet, utropande: vet att jag är mer
ärlig karl. Jarj har ej ro af någons blod. Om de ha ro i
mitt blod, skall det i dag få rinna. (Enligt Königstedls
berättelse i ,luli 1751. Knös’ Anekd. JH 9 i Skara Bibi.).
Så räddades Stjerneld, utan att vi känna att han gjorde
något för Lewenhaupts räddning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
