Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svunne hu, Jesper.
värde än i K. Carl IX:s tid, nu också hafva skrifvit under
detta", och tillade han, vändande sig till Excellencerne: "ja
de hafva gjort nog rop också om detta och sagt, att Biskop
Terserus är för mycket mindre afsätter blifven; då Vi
svarade dem: hvem disputeren J emot och hvilken velen J hafva
från tjensten? Här äro Biskopen Dr. Benzelius och
Erkebiskopen och kunna stå eder till svars; då drog Langen på
axlarne och svarade: jag visste intet det H. Högvördighet
har varit öfver detta målet." K. Maj:t fortfor med
berättelsen om Lang och Jernfelt, huruledes de i början "bödo
till" att faculteten skulle kallas till Stockholm och att
sedan de blefvo i stället remitterade till theol. faculteten i
Upsala, de, efter gjorde insinuationer mot Erkebiskopens
egna läromeningar, "intet gerna ville gå dit förrän de blefvo
med allvar befallte och varnade för arrest och att mista
kappan, då de begärde dilation öfver helgdagarne."
Stenbock yttrade, att de under riksdagen kunnat inkomma med
sina påminnelser och ej efteråt bordt framkomma med dem.
K. Maj:t svarade: "Vi sluppo dem intet förr än Vi måste
bruka allvarsamhet och säga dem, om de bära räfven under
kapporna, vele Vi fuller finna råd för dem" o. s. v. — Den
30 Maj fortsattes detta ärende uti K. Rådskammaren. S.
hade inlemnat en supplik, att, sedan enligt undersökningen
vid sjelfva Rådsbordet hans anklagare tillstått att "intet
kätteri vore insmygt" i hans psalmboksverk, han måtte ifrån
slik beskyllning af kätteri blifva befriad. Konungen befallte
att suppliken skulle nu uppläsas. Cancelli-Rådet Piper
uppläste den. Den gick, enligt Stenbocks anmärkning, ut på
tvenne ting: en privatam, som rörde Svedbergs egen
person, och en publicam, rörande den förargelse, som genom
denna procedere öfverkommit församlingen. Alla insågo S:s
oskuld. Ocb likväl — obegripligt — fann sig Konungen
föranlåten att ge vika för hans fienders korsfästelserop och
befallte att alla exemplar af "den olyckliga Svedbergska
psalmboken", såsom bon härefter benämndes, skulle
indragas och i säkert förvar på Skeppsholmen inlemnas, till dess
rikets biskopar kunde komma tillsammans och densamma
antingen gilla eller förkasta. Aristokratien var nog den
kejsare, hvars vänskap ban trodde sig ytterligare förlora,
derest han gåfve den Svedbergska psalmboken lös. Vi veta,
hvilken ovänskap der tillförene varit och ännu var dem
emellan: hade han låtit den minsta skugga af irrlärigbet falla
på sin spira, så visste han hvilka som voro redo att begagna
sig deraf för att hämnas den renlärighet ban i afseende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
