Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
T k k s i n , Carl Gustaf.
sirligen afskref med grönt, rödt, gult och blått bläck."
Tessin och Tessiniana^ sid. 14.
Derefter fick T. till handledare Isogaeus, en Svensk,
som sedan kallade sig Hollzberg. Han blef sedan
Regiments-prest och slutligen Kyrkoherde i Konungssund i
Ostergölh-land. Han hade ett godt umgänge med barn samt mycken
lust för små ceremonier och orationer, hvaraf måhända
lärjungens håg tog intryck. Emellertid tecknar T. sjelf a. st.
mannen såluuda: "en god, enfaldig, lättrogen man,
skickligare till en comicus pä theatern, än till lärare för ungdom."
Siste informatorn var Job. Weslander, son till
Kyrkoherden i Ofvansjö, en klok och skicklig man, hvars
undervisning han njöt några år hemma och sedan på utländska
resor. W. blef sedan Assessor i Bergs-Collegium
(Com-merce-Collegium enligt Gahm). T. skrifver om honom: "Han
var min ledare under min första femåriga resa, och den
enda förnuftiga præceptor jag haft."
Tidigt fick T. undervisning i dans. Vid början af 18:e
seklet uppfördes ofta balletter vid svenska hofvet för alt
roa Prinsessorna och Hertigen af Holstein. Man såg då ofta
T. och hans systrar figurerra på theatern. Så tidigt
gjordes bekantskap med scenen, den han alltid älskade. Med
stor fullkomlighet säges han 1721 på Bollhuset för hofvet
hafva spelat le role du Joneur. Kort derefter skref han
sjelf en komedi, La double grossesse, om en förnäm fru
och hennes kammarjungfru, som på samma tid blefvo oviga.
Pjecen trycktes, men kom endast i goda vänners händer.
För musik hade han ingen kärlek, ntan sade i sina bref,
att lutan i alla dagar gjort honom ängslig. Så mycket mera
älskade han ritning, sä väl i architectur som annan
teckning. Dagligt umgänge, utom med fadren, med Adelcrantz,
då fadrens conducteur vid slottsbyggnaden, och den unge
Palmcrantz, skicklig tecknare, förvärfvade honom sjelf
färdighet, smak och insigt. Äfven bos Lemke såg och lärde
ban mycket. Tidigt fick han göra sig en egen samling af
kopparstick ur fadrens dupletter och röjde redan som barn
stor samlingslust. Confect, som han erhöll, förtärde han
ej såsom andra barn, utan lade det i comparlimenter, efter
bakverkets form och färgor, och försåg hvarje bit med en
påklistrad lapp, som underrättade vid hvilket bröllop eller
annat tillfälle ban bekommit den. Ett gammalt schatull med
många lådor, som han hade fått alt leka med, blef sålunda
efterhand uppfylldt. Äfven i sina studier visade han
lärgirighet och qvickhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
