Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Tiltilif, Carl Gustaf.
det var i egenskap af riksdagsmän, som Generalerna vålja,
och begärde veta i bvad afseende de skulle ha orätt att
välja på honom: ban anbölle tills vidare att få nedlägga sitt
embete och undergå en sträng undersökning öfver sitt
uppförande. Efter någon förlägenhet tillät ändtligen
Drottningen T. fä företräde för att i fleres närvaro förklara att hon
ingenting hade mot hans val. Lewenhaupt och Spens afsade
sig concurrensen och T. valdes med 525 röster emot 141.
Grefve Lynar tecknar vid denna tid T. sålunda i sina
Staats-Schriftcn I. 100: "Denne herre förenar i sin person
så lysande egenskaper, att man ej bör förvånas öfver att
snart se honom främst på skådeplatsen. Ett lyckligt snille,
ett verksamt, fyndigt och smidigt hufvud, en fin takt, ett
temligen säkert omdöme, när det ej läter hänföra sig af en
allt för liflig inbillning, äro egenskaper, som alla sansade
och opartiske hos honom måste erkänna. Född talare,
vänlig, artig, förekommande, populär, vinner han hjertan.
Motpartiet anklagar honom att vara en skicklig skådespelare,
som under behagliga former maskerar ett intrigant sinne,
en omättlig ärelust, hat och hämdlystnad; men dessa
omdömen flyta kanhända ur en alltför partisk källa. Han
säges aldrig ha förlåtit Grefve Horn, att denne vid riksdagen
1727 bidrog till hans fars fall. Han var nu älskad af
nationen, och en ifrig parlisan för Frankrike: skäl nog för
Gyllenborgska partiet att ämna honom landtmarskalksstafven,
sedan Generalerne Lewenhaupt och Spens förklarat, att de
ej gjorde anspråk derpå; och utan tvifvel var T. den
skickligaste man i Sverige till befattningen."
Det kan vara interessant att se, huru Gustaf III
bedömer T:s position vid samma tid (Gustav. Papp. I. 24):
’ För Ständerna var det redan i sig sjelf motbjudande att
Sifva kronan åt en främling (Fredrik I.). Dertill kom, att
an gjorde skamliga traktater, blef, efter att ha förvärfvat
ett lysande namn såsom krigare, en medelmåttig Konung,
öfverlemnande sig åt vällusten, och lika oförmögen att
regera i Sverige, hvilket han nästan köpt, som i
Landgref-skapet Hessen. Också begynte redan 1720 de partier att
formera sig som först 1730 trädde farligare i dagen, såsom
Hattar och Mössor, d. v. s. Frankrikes och Englands
anhängare, sedan de först bade stridt om makten, såsom
anhängare af Hessiska eller Holsteinska husen, af hvilka det sista
tillika var det gamla kungliga huset. Horn bade försonat
sig med Konungen 1727 för att störta T., sin enskilda fiende.
Det hat, som dennes hela slägt egnade Horn, bröt först ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
