Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tessin, Carl Gustaß. 113
Ett af de mest ingripande resultaterna af denna riksdag
var den grundsats, som gjorde sig gällande, att Rikets Had
voro Ständernas fullmäktige, som af sina principaler kunde
förafskedas. Sn fick Sverige "parlamentarisk styrelse."
Tvenne dagar efter riksdagens slut skref T. ett
testamente till sin bustru af all sin egendom "för hennes under
vårt äktenskap förtärda fäderne- ocb mödernearf." I delta
testamente inlåter sig T. äfven i politiska betraktelser; och
då docnmentet väl ej kunde vara beräknadt att läsas förr
än efter lians död, bör man väl här mindre frukta
"skådespelaren." Vi anföra derur: "Jag hatar och flyr all
skenhelighet: men eger till Gud en brinnande förtröstan och bar
till honom all min nöd och lust hemställt, samt alltsammans,
såsom af Dess hand undfånget, ansett, så att jag med
muntert mod väntar, när ban så behagar, min tros ändalykt,
som visserligen öfverträffar min jordiska hydda, hvars
kullkastande jag ringa aktar. Jag har mångfaldiga tysta suckar
för mitt fosterlands välgång Gudi offrat. Jag känner ej
högre skatt än att se min hembygd välsignad. Min nästa
älskar jag; och om jag i någon måtto derunder syndat, är
att jag mine landsmän mer än andre för min nästa ansett.
De Herrar, hvilka under det Stafven varit i mina händer
tro sig hafva lidit, äro visserligen aldrig af mig förföljde,
hvilket jag inför Gud bedyrar. Gud göre Sveriges
undersåtare nu omsider försonte. Får Sverige utländskt It rig
under denna förbistring, så skyndar riket till sitt förderf.
Min sal. faders oförrätt har jag aldrig sökt hämnas, ehuru
jag derföre varit misstänkt. Hans sak är i dens hand som
rätt dömer. Rankor, giller, lönngångar äro och hafva varit
mig en vämjelse." Denna hemliga redogörelse blef T:s enda
under alla beskyllningar och förebråelser. På sin ålderdom
skref T. om denna riksdag: "Inför salighetens Gud bedyrar
jag, att jag ej ens tänkte på min s. faders oförrätter. Blef
något proponeradt eller beviljadt i faveur af. hans anhöriga?
Likaså intygar jag i sanning, alt hvarken Wellingks eller
Cederbjelms slägt och vänner på ringaste sätt sökt
interes-sera mig i något agg, som kunde ligga dem på hjertat. Så
visst som min själ trängtar efter himmelsk glädje, så visst
förklarar jag mig ej veta, om eller genom hvem någon
penning utdeltes. Mig tillhöds den ej, fast jag beklagligen
måste tro, att penningen då ej var utan verkan."
Kort efter riksdagen hade T. anbud alt blifva Riksråd,
Öfverståthållare och Öfverslemarskalk både af Kungen sjelf
och genom Broman, men afsade sig. Härom skrifver ban:
nioon. lex. XVIII. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
