Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
T i; s s> i K , Carl Gustaf.
"De anekdoter, som härvid lilldrogo sig, skrifve cn annan!
IJuru blygas cj då mina fiender att tadla min åregirighet."
... "Det är ej embeten, som i en republik göra medborgare
utmärkte: första rummet inför sin samtid och en efterverld
förvärfvar sig den, som på allmänna riksdagar försvarar
medborgares frihet, talar för deras väl, ger lagarne lif,
väsendt-ligbet och styrka, tipphjelper handel och näringar m. ni.
Sådan ärefull och slängselfri omsorg kan gifva ät cn
nitälskande och upplyst riksdagsman samma odödliga namn,
som flera ministrar, genom insigt och verksamhet, på en
halare is förvärfvat, med den fördel framför dem att i tre
år få hvila och bereda sig till nytt arbete. Den som ej är
skicklig all i öppna Plena eller i riksdagsutskott gagna sitt
fädernesland, huru skulle den förmå att med utmärkt beder
bestrida en tjenst eller ett embete? Här finnas män, som
på slaget kl. 9 intagit sina säten vid ett Collegiibord,
små-slumrat och aldrig sagt clt ord förr än kl. 1, då depåmint
alt middagstimman slagit, men då vid hemkomsten klaga
öfver clt odrägligt arbete och riuga belöning. Mon de
dertill äro berättigade? Emottagoni embeten när vi äro
nödgade af allmänhetens önskan eller genom utmärkta prof till
dem äro värdige funna. Låtom oss genom påtrugade
beställningar snarare vara offer för del allmänna, än genom
tjenstökningar uppoffra riket på våra små altare. En
allmän tjenstlystnad är ett säkert förebud till frihetens
undergång, liksom pappersmynt är ett ovedersägligt tecken till
handelns och creditens förfall. Ibland lycksökare ursäktom
endast dem, som sträfva efter att förvärfva sig samma
o-skattbara rätt, som en frälse- och riksdagsman har, att få,
under allmänheteus ögon och med dess bifall, tjena
öfverhet, fosterland och medborgare på möten, der det deras
8amfälta väl gäller. Då få vi den upprigtiga vördnad, som
en charaktersfullmakt aldrig förskaffa kan. Tjenstsjuka
föder täflan i yppighet: otillräcklig lön leder i frestelse:
yppighet och olaga inkomst öppna afgrunden för ett genom
hårda öden förut utmärgladt rike."
Ett poem, kalladt "Tessins aria vid riksdagen 1759",
kan läsas i De la Gard. Arch. XVI. 102. Det förråder cn
rundning och ledighet i versen och språket, som för den
tiden var ganska ovanlig. Då var ännu ej Lovisa Ulrika
kommen och således ej heller hennes "tidehvarf." Jfr
Wieselgren, Sveriges Sköna Litt. IV. 520.
T. hade nu under fem riksdagars arbeten förvärfvat en
vidsträckt erfarenhet och stadgad charakter. Ungdomsyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
