Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Tessin, Carl Gustaf.
quillilti et son ambition la detruit. Je rcpresentois le
dan-ger à la Reine (fac totum), qni me repoudit froidement,
qu’ Elle ne se ineloit pius d’afTaircs depuis que le Roi étoit
monte sur le tröne. Je me le lins pour dit, et depuis ce
moment je previs tout ce qui est arrivé. ... Il paroit hors
de doute que si notre Reine fut née sujette, Elle seroit de
toutes lcs rcpubiicaines la pius fcrme et la pius
incbranla-ble; mais Dieu l’a fait naitre dans un rang, oü l’on est
jaloux de sa puiesance."
Hofpartiet, som genom T:s bestämdhet sett en
mångårig anläggning misslyckad, föranstaltade snart en offentlig
demonstration i Rådet. Adolf Fredrik, som d. 25 Mars
uppsteg på thronen, begärde d. 9 April i en not upplysning
om skillnaden mellan riksvårdande angelägenheter, som
genom omröstning efter pluraliteten afgöras, och
cabinetts-ärender, i hvilka Konungen beslutar. Efter gifven
upplysning förklarade Konungen, att Rådets tanka ej kunde gälla
utan hans pröfning och samtycke. Han vore kallad att
regera, men ej att blott underskrifva hvad Rådet beslutat.
"Nya moln — säger Höpken — stiga upp, och mitt sinne
bedröfvas. Tiderna ändrade sig med K. Fredriks död.
Andra tankar och omsorger inföllo; jag går dem förbi, vi äro
för nära detta tidehvarf." T., som så länge haft skäl att
befara försök till kungamaktens utvidgande, såg bär
bekräftelsen på sina aningar. Han hade nyss helsat Honungen med
ett värdigt tal om folkets stora förväntningar af hans
dygder och önskade då, att ’’envälde aldrig måtte göra ett fritt
folk till trälar, utan att folkets oinskränkta lydnad måtte
under en oförkränkt frihet endast vara grundad på dess
kärlek." Nu blef hans lott att förklara grundlagens rätta
mening; och denna skiljaktighet blef så mycket
allvarsammare, som Konungen gjort sig så hög tanka om sina
rättigheter, att han väntade ett säkert medgifvande af Ständerna.
Men såsom Regeringsformen i trettio år blifvit förstådd och
efterlefvad, så skulle den nu nödvändigt förklaras. Alt af
Rådet begära en annan förklaring, var att begära deras
embeten, deras hufvuden, eller ock upphäfvandet af riksdagar
och ansvars redogörelse. T. föreställde saken under denna
synpunkt och samlade Rådets meningar till gemensamma
beslut. Konungens anspråk framkallade skriftliga svar af
Rådet och slutligen muntliga öfverläggningar i Konungens
närvaro, uti hvilka T. i allas namn förde ordet. I sjelfva
huf-vudfrågan kunde ingen verklig skiljaktighet yppas inom
Rådet; men Palmstjerna, Höpken och Ekeblad synas närmast
omkring T. såsom i allt med honom öfverensstämmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
