Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tessin, Carl Gustaf.
155
Riksdagen öppnades d. 17 Sept. 1751 med elt tal af T.
"Det öfver allt — sade han — utspridda, så ogrundade
som oförklarliga föregifvande!, såsom traktade II. It. ftlaj:t
alt missbruka sin förvärfvade och val förtjenla allmänna
kärlek hos folket till erhållande af en utvidgad makt, bar ofta
kränkt H. Maj:ts vida ädlare tänkesätt; helst H. Maj:t
otvunget och med obcfläckadt samvete allmänligen gifvit tillkänna,
att han för sig intet annat begär, än att inom de lagligen
bestämda gränsor regera öfver ett fritt ocb lyckligt folk."
Oenighetsstiftare vore skulden till allt. Man hade på
många satt försökt att dels utströ oenigbetsfrön mellan
Ständernas medlemmar och genom inre söndring undergräfva
rikets starkaste grundfästen, dels att uppväcka ett obilligt
misstroende mot Rådet, såsom sökte det obehörig
myndighet. Allt detta skulle Ständerna föreläggas, på det de må
i tid så mycket bättre kunna förebygga faran. Jfr Büscbings
Magazin, X. 205. Secr.-Utskottet sammanträdde d. 1 Oct.
Frän Rädet meddelades der d. o, att K. Maj:t på enträgen
begäran beviljat T. afsked från alla sina embeten.
Landtmarskalken anmärkte, att ingen kunde undra på T:s steg
under så tvetydiga utsigter ocb att en herre, som i så
måu-ga år gått till odödligheten, ej ville äfventyra sitt namn i
Europa. Andre Hattar yttrade sig bestämdare om T:s
o-mistlighet såsom ett hufvudstöd för närvarande systemet.
Det beslöts, att visse af mindre Secr.-Deputationens
ledamöter skulle söka beveka T. Nu skreds till öfverläggning
om de i T:s tal omnämnda förklenliga ryktena. Rådet
nedkallades derom i Utskottet. T. förde ordet å medbrödcrnas
vägnar. "Vi hafva ej utan beundran kunnat läsa detta hans
utförliga muntliga yttrande, såsom det i Utskottets
handlingar finnes uppfattadt" (Geijer).
Hofpartiet fortfor att söka väcka bitterhet mot Rådet.
Riksdagen hade redan varat 1’yra månader, hvarunder Er.
Wrangel, Kagg m. fi. uppträdt med skarpa memorialer mot
Rådet, utan att det tagit något steg till försvar, då vid
nyåret 1752 T. i Konungens närvaro i Rådet väckte fråga
om nödvändigheten af en anmälan bos Ständerna; "det
torde eljest hända, att den tid komme, då enligt Skriften de
som eder dräpa, skola mena sig göra Gudi en tjenst dermed."
Men ännu vidgjordes intet under tre följande månader.
Under tiden fann T. sin ställning till hofvet allt mera
förändrad. "Hofvets förtroende minskades. Jag fortfor i
mitt kall, men ^ med samma nöje, väntande ändring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
