Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 Tessin, Carl Gustaf.
...... något mästrande i Försynens ordning, någon grä-
öfver mångens olacksamhel, någon sorg öfver
måndans anfall emot min beder ocb milt goda namn, någon
barnslig glädtighet som min ålder illa kläder, med mera,
son kan bända är mig doldt, är väl det ogräs som ännu
uti mig gror; men jag söker utrota det så fort jag binner,
i tanka alt, genom Guds Nåd, bädda mig en len sotsäng,
igensluta min dorr ocb i det tysta afbida löftets fullbordan."
Rådet, nyss gynnadt, upphöjdt för sin ståndaktighet i
grundlagens försvar, bade ännu hofpartiets agg emot sig qvar.
Vid 1700 års riksdag hotades det äfven al’ Ständerna för
följderna af ett olyckligt krig. Höpken, Palmstjerna och
Scheffer måste resignera. Nu utspreds, all T. ej ogerna sett
detla, i hopp att äter blifva Gancellipresident. Då uppläste
T. sitt afskedsmemorial i Rådet d. 17 Mars 1701, men
öfver-talades att uppskjuta saken, äfven af Landtmarskalken. Dco
21 Aug. besöktes T. af Talmannen för all förmås qvarblifva
i Rådet, men var obeveklig. Den 1 Oct. nedlade ban sina
embeten. Han bade jemväl någon tid varit Ordförande i
Lag-Commiléen.
Vid afskedslagandet slogs en liten penning,
föreställande cn Cirkel, som gjort sin ling, hvarunder var skrifvet
"d. () Oct. 1701." Copia af afskedet ocb medaljen sande
T. till Geheimerädct Moser i Cassel, som sedan intog dem
uti Gesammelte moral, und polit. Schriflen, Franki’. 1703,
sidd. 482—402. Jfr om Moser Gjörwell» Bibi. Tidningar
I. 151. ,
T:s bofgunst hade gjort honom farlig för dem, som nu
omgåfvo de kungliga; och samma personer, som under hans
närvaro i Stockholm omsorgsfullt hindrat honom alt
någonsin komma till enskild förklaring, tordes ej glömma honom
frånvarande, ty tidshvirfveln kunde äfven återföra en åldring
till Rådet. Konungen röjde tid efter annan benägenhet för
T. och sommaren 1759 fick ban cn hemlig vink att komma
ut till Drottningholm för all enskildt rådfrågas af
Konungen, som ville återge honom sitt förtroende. Men T.
inställde sig i sällskap med andra Rådsherrar och Konungen
låtsade intet om, så att hela saken förföll. Mellertid
insågo hofvets maklegande, att T. borde noga bevakas; ocb
det kunde ej bättre ske än att genom ständiga förtal
underhålla hatet inom hofvet, under det T. genom uppenbara
o-sanningar vanställdes för allmänheten. - Han dömdes skyldig
till både allt det obehag som drabbat hofvet, och à andra
lidan kunde knapt nämnas någon samhällsbrisl, som ej bär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
