Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tham, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T dam, Pehr.
187
solid, gammaldags comfort. "Bonden på Dagsnäs", som Th.
stundom kallade sig, var då, såsom jag nu finner
vidjemn-förelsen med hans födelseår, ej mindre än 77 år, men i
mitt minne står bilden af en stark, kraftfull, nästan reslig
gestalt, som bar sitt hufvud högt, och hvars lefnadsålder
syntes föga hafva skridit öfver sextio år. Man såg straxt
att det var "en man för sig." Han sade sig ej sjelf hafva
tid (kanske orkade han det ej) att visa oss sina
anläggningar och ställets märkvärdigheter, men han förde oss fram till
ett fönster, och, pekande tvertöfver sjön, sade ban: "der,
Mine Herrar, sen J Odins hög och hans drottars; längre
bort, vid torpet der, höll Yngve sitt hof. Gylfe bodde ett
godt stycke längre bort, vid byn N. N., som vi icke kunna
se härifrån fönstren, men vi skola resa dit i morgon." Vi
bade ej tillfälle att dröja, men en inspector eller bokhållare
åtföljde oss i parken. Vi sågo här och der runstenar, och
mötte en sådan, dragen af tre par oxar och enligt uppgift
hemtad (om jag rätt minnes) från Gottland. Det påstods
att de flesta i trakten befintliga runstenar på lika sätt
blifvit för många år sedan släpade till detta Vestgöthiska
Asa-hem, fastän gubben — som i denna punkt ej lärer varit
mer samvetsgrann än hans föregångare — föregaf dem hafva
befunnits der sedan hednatiden. Men vi vilja tro att det
endast var förtal.
De underbafvandes boningar ocb den i allt synbara
trefnaden gaf tillkänna att Th. var en god husbonde; och detta
bekräftas från alla håll. Om alla som hörde till godset
drog ban den mest faderliga försorg; de afskedades aldrig
utan svåra fel; för andra var det svårt att komma i hans
tjenst, men när någon blifvit upptagen i bans bröd, var han
burgen för framtiden. Men den faderliga styrelsen grep
stundom för djupt in i de enskilda förhållanderna, ocb
medgaf ingen gensägelse, och den stränga husbondviljan
lemnade under sin välmening grannlagenheten ej sällan åsido.
Derom vittnar t. ex. följande anekdot. Th. egde tvenne
pastorater att bortgifva. Det ena blef ledigt, och några få
dagar derefter red Patronus till sorgehuset och stannade
titanför förstuguqvisten. Den sorgbundna enkan infann sig
genast, neg och bjöd Hans Nåd stiga in; men denne sade
sig ej ha tid, och den sak, hvarom ban ville tala, fordrade
blott få ord. Denna vore helt enkelt den, att han vore
sinnad att gifva pastoratet åt Adjuucten, i fall han ville gifta
sig med pastorskan, och som denne dertill förklarat sig
benägen, äskades nu den andra contrahentens utlåtande. l’a-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
