Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Thorild, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Thorild, Thomas.
dare året derefter kallad till hofvet, och ledamot i Svenska
Akademien. I följd deraf öfvergick mannen till det
ortho-doxa lägret; Kellgren, hvars helsa mer och mer började
aftaga, erhöll snart i honom en mäktig bundsförvandt, och de
loford hvilka Leopold i bref till Th., som just vid denna tid
antog namnet Thorild, bade bestått honom och af denne
åberopades i fejden, togos nu tillbaka.
Undertiden hade Thorild utgifvit sina Oder: Passionerna
och Inbillningens Nöjen, 1784, samt samma år tillika
uppträdt som publicist, genom utgifvandet af veckoskriften "Den
nye Granskaren", hvars rigtning tillkännagifver sig som
mo-narchiskt- republikansk. Den upphörde efter ett halft år med
20:de N:ret, man vet icke af hvilken anledning. Väl hade
Th. i ett enskildt samtal med Riksdrotset Wachtmeister,
fått vänliga råd och varningar, men något positift förbud
emot tidskriften utgafs dock veterligen icke. Föröfrigt
innehöll den bittra utfall mot "Keltringen" (Kellgren). Om Th:s
vittra domar liksom om hans Statslära, gör Atterbom deo
träffande anmärkningen, att så länge frågan är om principer,
allmänna åsigter, står han högt öfver sin tid, och röjer en
skarp blick, en undransvärd säkerhet i omdömet; men når
det kommer till utförandet, blir han bankrott, nebulistisk
eller orimlig, och i sin kritik nyckfull och småaktig — ett
fel, som äfven till en viss grad vidlåder hans sednare skrifter.
Th. var således i intet hänseende danad till praktisk
reformator: såsom konstkännare var hans tyska själsförvandt,
Lessing, stor både i det stora och det lilla, samt dessutom
i kunskaper honom omätligt öfverlägsen.
Ehuru "den förryckta Magistern" (såsom Schröderheim
i ett bref till Konungen kallade Nya Granskarens utgifvare)
ingalunda förföljdes, stegrades dock, isynnerhet under och
efter 1786 års riksdag, hans missnöje mot monarchen. Till
densamme inlemnade ban tvenne memorialer "Om det
Allmänna Förståndets frihet", det ena stäldt till Konungen, det
andra till Folket. Ändamålet var att beveka till en utvidgad
Tryckfrihet. Först ingaf han skriften till K.
Cancelli-Collegium, med begäran att öfverlemna den till Konungen, hvarpå
resolverades, att K. Collegium ej dermed kunde taga någon
befattning; men skriften kom dock i Gustaf HI:s händer,
hvilken beundrade den såsom ett vältalighetsstycke och
glänsande fantasispel. Ehrensvärd yttrade till författaren: "edra
memorialer innehålla 8å stora sanningar, att de böra ligga i
en stor mans bureau ännu i femtio år." Dermed stannade
det: likväl begärde Ständerna, kanske till någon del i följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
