Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Thorild, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"202
Thorild, Thomas.
det (abstract) Nödvändiga på det Frias, det Opersonliga på
Personligas bekostnad *). På bottnen af hvarje sådan
religionslära ligger något Omenskligt, som gör anspråk att
vara ett Öfve mien sk lig t, men dock — ehuru
genomtänkt man må lycka sitt system vara — i vissa stunder
blottar sin beskaffenhet; hvilken då förnimmes af tankarne
sjelfva, om icke i klara begrepp, dock i smartfulla och efter
något annat längtande känslor. Äfven hos Th. förekomma
de otvedydigaste prof härpå. I hans uppsatser från
1780-talet träffas vexelvis utlåtelser, än af den afgjordaste
o-christendom (mest kanske i en otryckt, kallad "Thorilds
Religion"), än af saknande önskningar att kunna återvända
till de fordna öfvertygelsernas barnglada sällhet. Sådana
önskningar pläga hos själfulla personligheter infinna sig
tätare och med förökad styrka, ju mer, under ett fortsatt
lefnadslopp, den antagna central-idéen blottar sin
otillräcklighet, dels för en mera dialektisk och strängare i ämnet
inträngande tankegång, dels för en närmare erfarenhet af
det i lifvet egentligen verkliga och innersta. Också är det
ej utan,«att i den sista gestalten af Thorilds philosophi —
Archimetrien — visa sig spår af elt begynnande, att äfven
pä speculatif väg åternärma sig till ett fullständigare
begrepp om Guds väsende. Men redan i hans unga dagar egde
hans Natur-Gud många flera egenskaper af de Christnes Gud,
än han sjelf syntes förmoda. Det omenskliga i den förre
öfver-täcktes för hans blickar af hans egen älskvärda mensklighet,
som, i sin föreställning om Gudomen, ovilkorligt inlade,
tillika med all lefvande poesis skönhet, äfven all lifgifvande
viljas godhet, styrka och sjelfförsakelse. Deraf ock den
o-skrymtade, ofta häftigt frambrytande vördnad, hvarmed han
betraktade det ärligt fromma, det högsinnade, det
himmelska hos alla verkliga religions-bjeltar: Christendomens
Martyrer i alla tider, uppifrån Apostlarne ned till Lavater. Allt
detta hindrade dock ej, att han länge försummade taga den
christna troslära i någon förnyad skärskådning. I likhet med
så många af hans största samtidingar, lät han sig liknöjdt
hvila vid den fordna, kanske blott mechaniskt inlärda
kate-ches-läran; i en ohåg för Bibelns och enkannerligen Nya
•) Derföre behagade honom ock den lara om Försynen, som Pope
i Essay ön Man så prydligt versiticerat. I ett af brefven till Heurlin
yttrar han: "Pope var vis och genomträngande; han såg Verlden så,
som en Guds Seraph ser den." Aleo gifves en verklig Gu<l: sä
kan hvarken han, eller någon af hans Serapher, se i Verlden blott
d«n abstracta tankbild, som man kallar "det storn Dela."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
