Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Thyselius, Pehr - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 t ’ Tollstadius, Erik.
Tal »id särskilda tillfällen, bland andra öfver Presid. Frih.
Tibell. Strengn. 1815, — Hector Broman 1855, och Likpredikan
6fver Prosten Wallqvist 1836.
(Killar: Vid Biskopen m m. I)r. P. Thyselii Jordfästning d. SO Sept. 183S af
1 (divar. Domprosten,) II. O. Holmström. Strengn. 1838. — Muntl. upplysa.)
Sonen, Lectorn Dr. P. E. Thyselius bar gjort sig högt
förtjent om Svenska Kyrkohistorien genom utgifvandet af
Handlingar rörande Svenska Kyrkans och Läroverkens
Historia, samt Handl. till Sv. Reformat. Hist. p.
TOLLSTADIUS, ERIK.
Om Canonisation i katholska kyrkan är en ytterlighet,
så ar deremot Helgonens förgätenbet i den protestantiska en.
annan och motsatt: den är ofromhet, otacksamhet mot Gud,
Christum oeh hans lemmar, hvarigenom denna kyrka
förnekar sig sjelf, såsom kyrka; ty hvad är kyrkan annat, än
Chri8lus och hans verkliga församling, och hvarigenom är
den constituerad och betygad, utan genom hans vittnen och
bekännare? Denna förgätenhet är ock obiblisk ocb således
ett frånträdande af kyrkans egen princip; ty så säger Syrach,
hvilkens bok nil lefvande gudaktighet erkänner värd sin
äreplats i den Heliga Skrift: "Han" — läraren af Vishetens
Ande — "varder aldrig förgäten och bans namn blifver
evigt. Hvad ban lärt skall man vidare predika: och
församlingen skall prisa honom"; Syr. 39: 13, 14.
Saken är icke afgjord med några biographier, som stanna
inom de lärdas krets, icke ens om de utsändas bland folket.
Sådant är ännu blott enskilt och privat. Ett folk, som i
offentligheten förgäter sin Guds redskap till grundläggning
af sin kyrka, är ett Israel, som förgäter Moses och
Profeterna. Minst anstår det Norden, som äfven för landets
odling har Christum att tacka i bans tjeuare. Nej! Kyrkan
måste ha egna, deråt egnade gudstjenster, i hvilka Gud
prisas, att Han sådan nåd gifvit menniskom och förbarmat
sig öfver sitt folk i Babel och Egypten. Att ordna sådant
efter tidernas beskaffenhet med himmelsk vishet är, bland
annat, problemet, som skall lösas vid upprättandet af en
ritual, och som fordrar en Chrysostoinus och Ambrosius.
Det måste gifvas af Guds Ande, annars saknas auctoritet
och sanclion, som bär äro oeflergifliga fordringar.
j4dia-jihoron antyder fältets rikedom och mångfald, men tillåter
intet profant, utan eudast det, som är heligt, af Gud
gifvet, och som i sin mångfald icke söndrar tfictiftQn,), men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
