Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 t ’ Tollstadius, Erik.
rande eldsord, om än uttaladt med allt saktmod, icke
tillhör gudstjensten och föga låter sig förenas med dess
värdighet af stillhet och andakt. Sådant visste T. bättre än
någon af oss och ingen har bevisat det heligare än han, vid
andra tillfällen; men man måste erinra sig, alt en offentlig
skymf, gifven gudaktigheten från helgadt rum, borde lika
offentligt från samma rum genmälas och med lika hög röst;
om annars vittnesbördet skulle något gälla, böras och betyda.
Det högre presterskapet hade största felet: det var från dem,
som misstydningen mäktigast utgått, erhållit sken af skal och
bevisning och vunnit det mest förledande af sin snöda färg:,
jag vet icke, om icke en Biskop varit den, som för att
imponera och pä en gång nedslå den förmenta fienden, hade
i sjelfva Jakobs kyrka från samma predikstol, hållit denna
gudaktigheten så djupt kränkande predikan. En sägen härom
bar gått genom mitt öra, men jag kan icke besvärja dess
sanning. Visst är åtminstone, att Clerus i allmänhet, med
få och snart räknade undantag, var på denna tid högst
o-gynnsarot stämd emot just den sak, som är summan och
ändamålet af allt dess kall, som är dess bestämmelse och
skälet för dess tillvarelse. Den hade till det mesta väckt
förtalet, lånat det sitt anseende, höll med och hyllade det.
Hvad skulle nu en man, som Tollstadius, göra, så ringa
ban än aktade sig sjelf? Tiga hvarken kunde eller
vågade ban för Gud, i fara för Hans onåd; ban hade redan af
Gud emottagit för många nådehevis, för att uthärda tanken
på en sådan otacksamhet och otrohet: Tala måste han, och
då nödvändigt säga ut, om annars hans ord och vittnesbörd
skulle något betyda och icke ohjelpligt falla, såsom ett i
sjelfva födelsen dödt foster eller en vanmäktigt afskjuten pil,
hvilken endast väcker löje och stärker motståndaren, som
väl kan tillåtas att ryta af vrede, men icke att förakta.
Han visste hvad han vågade och föresåg väl följden, såsom
sjelf prest och väl bekant med bröderna; men ban offrade
sig Gud för Hans folk, som ban ock sjelf sade: "Jag aktar
icke hvad jag lider; blott att Guds sak icke går under,
utan varder prisad, för hvilken jag ger mig i döden." Sà
fick han ock lida, men i Christi efterföljelse, för Hans namns
bekännelse, bela sitt lif igenom, intill döden, belönad af Gud
och älskad af alla trons rättsinniga barn, men hatad till blods
och förföljd i verlden, af ålder sin Frälsares och Hans
ombuds dödsfiende.
Man lar icke hedömma sådana menniskor efter
frombetens vanliga malt. Såsom Athanasius, utkorad i sin tid, eu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
