Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 t ’ Tollstadius, Erik.
nig författare af tacksägelser och personalier kan här finna
sin tillflykt och ett fäste för sin tro, när välviljan för
aflidnes goda namn och deltagandet för deras i sorgen
efterlemnade mana honom att säga det bästa han förmår, men
den obevekliga sanningen, som han för själens frid icke kan
förnärma, icke så alldeles vill medgifva uttryckens liflighet.
Kärleken är alltid sann, när den är ren, och Guds sanning
förnärmas icke af Christi kärlek icke heller Christi sanning
af Guds kärlek. "Älska", — Gud nemligen i Christö och
genom Honom — "och gör" pch säg "hvad du vill", är
Augustini stora erfarenhetsord.
Efter sin mans begrafning flyttade Riksrådet
Gyllen-stjernas enka till sitt gods Medevi i Östergöthland, åtföljd
af sin huspredikant. Der lät Gud honom hvila ut från sin
ungdoms första strider och stärka sig till nya förestående,
till dess ban, i början af October samma år, blef den ädla
frun åter följaktig till hufvudstaden. Under hans vistande
pä landet blef Skeppsholms församling ledig. Honom sjelf
ovetande, utverkade gynnare och vänner, af
Amiralitets-Col-legium i Carlskrona, hans befordran till detta pastorat,
troligen det minsta i Stockholm på denna tid och ännu. Några
dagar efter sin ankomst blef han af en ansedd man bjuden
till middag. Han kom, och då han satt sig vid bordet och
öppnade servietten hade fullmakten der gömt sig och
begärde att bli upptagen. Hon blef det med ödmjuk
tacksamhet till Försynen och redlig erkänsla för dess redskap. Sic
justa causa triumphat. Den gode Guden, om hvilken alla tala,
men hvilken så få våga att tro och förtro sig till, förmådde
således belöna sin tjenares trogna bekännelse, emot hela
kyrkostyrelsens hemliga decret, hvilkens nåd, makt, rätt,
pligt och embete det varit, att i en sådan man igenkänna
en Christi lärjunge och anställa honom, om hon förstått och
velat förstå sitt eget, kyrkans och församlingens bästar sä
gaf Gud på det renaste sätt, såsom i första christenheten,
den förföljde, af kyrkans tjenare till undergång beslutne,
ett torftigt bröd, en sjelfständig verkningskrets och egen
församling, vid 50 år, samma ålder, vid hvilken hans och
allas vår Herre och Frälsare tillträdde sitt propbetiska
embete. Han var af Gud försedd och Christo gifven till Hans
och Hans Apostlars verkliga efterföljare, och blef och
förblef Honom lifegen genom korsens dödar i trogen och
trägen bekännelse af Hans sanning och namn, i välgörenhet
utan gräns, verldsförsakelse och sjelfuppoffring, genom
lifvet in i döden och evigheten, som för honom med
"Evig-1)1 OCR. L(l, XVIII. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
