Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 t ’ Tollstadius, Erik.
Lär beredas for att vinnas på andra sidan grafven. För
något, som man kallade fördömelse, utan att veta hvad det
är, bar man i allmänhet en helsosam förfäran. Tollstadius
lärde, att nåd i en ny födelse i Christo måste sökas ocb
vinnas här i tiden, så framt man icke skulle gå miste, om
saligheten i evigheten. Det var ej nog att veta: "Den som
vet sin Herras vilje och icke bereder sig och gör derefter,
skall mång hugg lida", sade han af Christi ord och Hans
Evangelium om rike mannen och Lazarus. — Snart nog gick
det så långt, att ingen eftermiddag, året om, förflöt, på
hvilken Tollstadius icke hade husförhör att hålla, synnerligen
sedan han tillträdt St. Jakobs och Johannis folkrika
församlingar, hvilka han, hus för hus, intill minsta koja årligen
tner an en gång genomgick. Han ålade sig att personligen
kanna och genomskåda hvarenda af sina tusentals åhörare,
de fattigaste med de rikaste, de ringaste med de högst
uppsatte, ocb det så, att ban, efter den nåd Gud behagade
förläna, kunde bära deras salighetssak för Honom. Så
fortfor han intill sista dagarne af sitt lif, till dess dödsbudet
med hans sista sjukdom gjorde honom det omöjligt. Man
bad honom unna sig någon hvila: "Jag får väl hvila en gång",
sade han, — hos Jesum i friden, var hans mening: här
borde han icke medgifva sig någon hvila, utan "verka, medan
dagen var; natten skulle komma, då han ej kunde verka",
den trofaste Christi efterföljaren. Då han ej mer förmådde
nppgn öfver de många och höga trapporna, stannade ban i
något rum på nedra botten och lät vänligen nedbjuda
ofvan-boende. De voro väl få, om ens någon, som icke gerna
infunno sig, såsom till det ädlaste nöje; ty bans ord, såsom
hans anlete, talade ej annat, än frid och välunsamhet för alla.
Äfven de otrogna och ogudaktiga sågo honom slutligen gerna;
ty ban bar ingen dom öfver och mot dem i sitt hjerta: den
ställde han till Gud och bjöd på sin Herres frid. Sanningen
är sällan någon odräglig, der den så utgjuter sig genom
välviljan och nåden. Han förstod, som Paulus, att vara
allom allt, liten och stor, ung och gammal, svag och stark,
fattig och rik, olärd och lärd, efter omständigheterna och
hvar och ens behof. De aldra grofvaste menniskor älskade
honom, om de än föraktade honom, hvarpå flera bevis kunna
företes. Endast ett slägte fanns, som han förmådde afväpna,
men aldrig vivia, det slägte, som korsfäste vår Frälsare.
När den trogne, oförtrutne gudstjenaren, ännu Pastor
vid Skeppsholms församling, såg, att barn och ungdom,
utom den stund de tillbragte hos honom, gingo sysslolösa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
