- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 18. Tannström-Törnflycht /
264

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63 t ’

Tollstadius, Erik.

beslutade att äfven afrätta er." Tollstadius ingick,
samtalade med fången den medgifna timmen, och hemfördes på
samma sätt, som han blifvit bortförd. Vid närmare
besinnande inför Gud utverkade ban sig företräde hos K. Fredrik
och angaf saken, som det oaktadt förblef i sitt
hemlighetsfulla mörker. En man af hög börd, mäktiga förbindelser
och stor verldserfarenhet, har af den som skrifver detta
blifvit härom tillfrågad. Han trodde sig med visshet kunna
försäkra, att dennes afrättning, som ock flere andras
försvinnande vid denna tid, angick personer, som voro farliga genom
för mycken kunskap om Kon. Gari XII:s dödssätt. Vare den
Allvetande hemstäldt! Händelsen är likväl verklig. Jag
har den af ädlaste sannaste vänner till Tollstadii
aldranär-maste förtrogne. — Den olycklige Lewenhaupt lät öfvertala
sig att dagen före sin afrättning påkalla en prest. Det blef
Tollstadius. Han kom och fann Generalen vid brädspelet.
"Herr Generalen tfor sig ha tid med sådant dagen före sin
sista?" "Man måste med något fördrifva ledsnaden och
förkorta tiden." "Ack! den är alltför kort för att sà
bortslösas." Samtalet fortfor, hvarvid den olycklige otvunget
bekände, att han ej trodde själens odödlighet och ett lif
efter detta. "Men om Herr Generalen funne sig häruti
bedragen, det vore ju förfärligt?" — Genast på denna fråga
af den kärleksfulles läppar föll det stora modet och tårarna
strömmade fr&n den lifdömdes ögon. Allt vanns, som
kunde vinnas. Tollstadius ville försöka att utverka uppskof
med domens verkställighet, men afråddes af fången, som
visste att det var omöjligt. Han bortgick dock och gjorde
allt hvad i hans förmåga stod, understödd af sorgen, men
återkom med oförrättadt ärende. Huru skola vederbörande
försona en sådan hårdhet på Christi dag? Tollstadius
vakade med fången natten igenom, följde bonom till
stupstocken och hade den hugnaden att se honom dö med tro och
hopp till Gud om försoningens nåd. — I förbigående må
här tillåtas oss att, efter enskild öfvertygelse, besvara en
af tidens frågor: När kan en mördare, utan synd för Gud,
efterskänkas lifvet, tvärt emot Guds ord: "Den som
utgjuter tnenniskoblod, hans blod skall af menniskor utgjutet
varda." Vi tro, att det endast kan ske då, när Gud gifvit
brottslingen verklig botfärdighet och ånger öfver sin synd
och han sjelf är nöjd att lefva. Gud har då förlåtit,
och det heter: "Förekasta ej den, än mindre straffa syndaren,
som sig bättrar." Det är klart, att brottslingen, som
botfärdig, om han är det rätt och innerligt, gör mer alt för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:30:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/18/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free