Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 t ’
Tollstadius, Erik.
tidens Stockholms Consistorium till evärdelig blygd,
äfvensom de tvenne den tidens Biskopar. Den beklagliga orsaken
till all denna ovilja var den, att Tollstadius flitigt yrkade
läran om den dagliga förnyelsen, helgelsen, afdöendet från
oss sjelfva och verlden, korsets bärande, lidandet i Christi
efterföljelse m. m. "Denna lära", plägade ban säga, "har
blifvit illa ansedd, uttolkad och vrängd i alla tider af dem
som älskat verlden och dess fåfänglighet. En sädan
försonare ocb frälsare, som icke allenast ville frälsa från syndens
skuld och straff, utan äfven från dess herravälde, är ej
behaglig för dem, som ännu behaga sig sjelfve i synden och
det köttsliga sinnet. Det smakar dem bättre att falskeligen
i ’egen kraft tillegna sig Christi förtjenst, och i sjelfgjord
inbillning förlita sig på hans tillfyllestgörelse, på det att de
må förskonas ifrån sitt sinnes förändring, omvändelsen och
en ny födelse. De ropa ständigt: Herre, Herre! men vilja
icke genom Christum ingå i lydnad för sin himmelske Faders
vilja" m. m. hinc illæ lacrymæ.
Det var under dessa förhör i Consistorio, sedan
Tollstadius ovederläggligt bevisat sin renhet från alla Dippels
villfarelser, som en af dess Assessorer yttrade: "Men Jac.
Böhme läser ni likväl." — "Ja", svarade Tollstadius, "det
erkänner jag, äfvensom att jag finner honom fullkomligt
renlärig."— "Han var ju en skomakare!" — "Det är sant: Han
gjorde trånga skor åt oss prester, den skomakaren." ■»—
Toll-stadii olidelighet för sina fiender var ingen annan, än den,
att ban, ehuru med högsta ödmjukhet, saktmod och välvilja,
uttalade öppet all sanning, som salighetens väg och vandring
angår, och, dertill af Gud utrustad, med ett barns enfald,
osökt fann och utsade saken i träffande, solklara uttryck.
Den obotfärdige blef härvid sig sjelf uppenbar, hvilket icke
lät försona sig genom någon hans kärleksfullhet och
nåde-rikbet, helst vilkoret är ett erkännande af sanningen. Så
var ock Jesus sjelf brottslig, och kunde ej hvarken förlåtas
eller fördragas af de Phariseer och Skriftlärde.
Nya stormar utbröto. T. hade på Palmsöndagen 1754
predikat emot Nattvardens missbruk. Med
oförlikneligt saktmod, i hvars lugna spegel ingen den minsta våg af
det osunda nitet rördes, hade han uttalat alla till detta
fruktansvärda ämne hörande sanningar. Man behöfver blott
höra ingångsspråket för att hafva hört hela denna predikan.
"Hvad hafva mina vänner att skaffa i mitt hus? De
bedrifva all skalkhet och mena att det heliga köttet skall taga det
bort af dem." Jer. 11: 15. För denna predikan blef T, fi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
