Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 t ’
Tollstadius, Erik.
det så kallade troslefvernet. Af Guds faderliga försorg
för honom finnas en myckenhet af fullkomligt constalerade
facta. Af så väl böjelse, som pligtkänsla gaf han s§ länge
något fauns att ge, till dess att förrådet var uttömdt:
Gifver, sil värdet eder gifvet, säger Jesus. Hans hulda och
gudfruktiga maka kunde häri ej fullt följa hans bjeltcbana
med sina smärre steg ocb svagare tro, men han bar henne
på sin större tros händer och kom aldrig på skam för sin
vågsamhet i förtröstan till Gud. En predikodag, som
flertalet af hans dagar voro, hände sig på morgonen, under det
han i sin sal præmediterade sitt blifvande föredrag i
församlingen, att en tiggare inkom. Ilan hade intet att ge,
men såg en plåt aflagd å behörigt rum: den tog ban och
räckte den behöfvande. Frun, som sett tiggaren ingå och
anade oråd, kom med pigan inspringande för att rädda den
sparpenning, för hvilken steken skulle kqpas till middagen.
Del var för sent. "Nu har du gifvit bort hvad som skulle
vara för de gäster du alltid har med dig ur kyrkan. Huru
skall det nu gå ?" klagade husmodren. "Det har jag icke
kommit ihåg. Låt oss hoppas och tro på Gud; han hjelper
oss väl." Den hustrogna pigan inföll: "Kyrkoherden säger
alltid så till frun; men gå på torget med tron, få se hvad
Kyrkoherden får för den." T. log och svarade: "Ja, väl!
har du lust att gå till torgs med min tro, så skall du få?"
— "Ja, det har jag." "Skall bli", sade T. "Säg till nästa
gång, när något fattas." — Detta samtal var knapt slnt,
förr än en dräng kom, sänd af sin husbonde, en välmående
slagtare, med en hel kalf på axeln. Glädje, tårar och
rörelse af tacksamhet till Gud och den välvillige gifvaren
ut-bröto hos de fromma, sorgsna qvinnor och hugnade mer
deras hjertan, än det rikaste förråd, utan sådan anblick
af Guds omvårdnad och goda menniskors välvilja, kunnat
förmå. En längre tid derefter inträdde en morgon samma
piga i T:ii rum med underrättelse att hans fru vore i stort
bekymmer för hushållet. "Vill du nu gå på torget med min
tro och se hvad du kan få för den?" "Ja, om
Kyrkoherden så vill." "Gå då, i Guds frid." "Huru skall jag bära
mig åt?" "Gå till torget, som sagdt; få se hvad Gud gör."
Pigan gick till Jakobs torg, som var närmast. Der stod en
Norrlandsbonde med sitt fogellass. "Go-morron, jomfru!"
sade ban, med godlynta Norrlänningars vanliga
umgängsam-bet och lust för bekantskaper. "Hvar ar jomfrun ifrån."
"Jag tjenar hos Kyrkoherden här i församlingen." "Hos
honom då, som predikte här i Söndags, i den här kyrkan?’’
"Ja, hos honom." "Hos Tollstadius då?" "Ja, bos honom."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
