Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 t ’
Tollstadius, Erik.
T. begärde Icke segren för sig, utan för Christum och
Hans Namn; derföre vann han den ock, ren och evig. Dock,
hans bjeltedater äro här sä ofta omtalade ocb, så godt man
förmått, tecknade; men hans ödmjukhet, saktmod och
tålamod, som äro hans största och heligaste dygder, ha ännu
föga erhållit något exempel. Man har otaliga bevis huru
han förstått att strida och segra genom dessa dygder, sam
alla härstamma från korset på Golgatha. En dag mötte han
i sina trappor en man, af sjelfva Satan antänd att öfverfalla
honom med ovett, och som förut, under hans frånvaro,
farit ut i de gröfsta otidigheter emot honom i hans eget
hus. "Guds frid, god morgon, min vän!" sade han, och
aftog sin kalott. Hela vreden försvann, mannen blef lugn
och mild och erkände sitt misstag. Satan måste packa in
och resa sin väg. Denna välönskan gick af hjertat i Christi
kraft, för hvilken afgrunden måste fly; — det var saken.
T. brukade säga och kunde säga af erfarenhet: "Djefvulens
band. äro som ruttet strå, emot den mäktige Jesus." Så är
det, ehvar Gud gifvit tron och själen är redlig i
själfuppoffring ål sin Frälsare; annars sitter den väl fast nog i
bojan och kafvar och fäktar förgäfves. Hans båda medhjelpare
i embetet, som ban af välvilja, utan behof, upptagit och
försörjde, angåfvo honom, som irrlärig; han bibehöll dem
och fortsatte sina välgerningar. De angåfvo honom ånyo,
han fortsatte sin välvilja. Dock, det är i hans säll att lara,
som hans inre klarast afspeglar sig. Lefvernet och
gerningarne äro inseglet och bekräftelsen af ordet. Hörom i
korthet, hvad rummet kan medge!
Mot girigheten och besittningen i egenhet, lärde han:
"Huru har du din egendom? I hvad sinne? Huru har det
sig när du vinner eller får något? Blir du glad, som
himlen gåfves dig? Huru är du till mods när du förlorar
något? Är du mycket bedröfvad, frestas du till knot och
förtviflan? Är egendomen dig såsom buden på kroppen
eller såsom kläderna, hvilka du kan af- och påkläda utan
smärta?" — "När du ger och hjelper, gör icke väsen deraf;
tacka fast mer Gud för tillfället till en god gerning." "Det
är sällare gifva, än fä’, säger Jesus. — "Käraste barn!
tagen vara pä edert inre och vandren med djup vördnad och
gudsfruktan till grund. Folkmassan kallas i Skriften hafvets våg.
Om man fördristar sig uppröra den, huru vill man regera den? Xerxes
piskade Hellesponten med ris, men, som man vet, gjorde det ingen
verkan. Geijer var jn liberal nog, men icke utan gudsfruktan. Han
h»r sagt ett oförgätligt ord: "Det är lättare att väcka elden, än regera
den." Christendomens upprorspredikan är den enda pålitliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
