Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik. 205
- \
ger i hans ord outsägligen mer, ån som förekommer vid
första påseendet, hvilket den erfar, som håller hans ord
med tro och lydnad; ack! att man fullt kunde säga:
Ex-pertus novi!
"Se till, sade han, att du vandrar i hörsam lydnad
efter det mått af nåd Gud dig förlänat. I alla vidrigbeter
som träffa dig inifrån och utifrån, i det hvardagliga, i ditt
kall, dina sysslor, dina bestyr, hvad det vara må, — var
stilla och tålig; ty de små, oansenliga och ringa motgångar,
som alla dagar och stunder lägga sig i din väg* äro just
det kors, som du måste bära i din Frälsares sanna
efterföljelse, såsom Han säger: "Den mig efterfölja vill, han
ve-dersake — försake — sig sjelf, tage sitt kors pd sig hvar
dag och följe mig efter. Derföre tig, fördrag, tål, lid och
öfverlåt dig åt Gud. Tag allt, såsom af Gud tillsändt till
din öfning i tålamod och tro. Du vill ju våxa? Detta år
det, som hjelper dig dertill."
"Har Gud uppnått sitt mål, som år att förlossa och
rena dig från all synd och egenhet; så utför han domen till
seger öfver alla dina andliga fiender och låter sig i nåd af
dig finnas. Han uppenbarar sig i din själ, efter Jesu löfte:
"Jag och Fadren med den helige Ande skola komma och
blifva boende när eder." "Du kan få den nåd, att Hosfadren
går nt och tingar dig till arbetare i sin Vingård. Men, dyra
själ! haf tålamod i de tider, när din Själavän döljer sig och
du förekommer dig såsom af honom öfvergifven. Vet och
tro, att han ännu fir qvar och bistår dig (temligen i ditt
innersta, ehuru du ej blir det varse. Han år ej borta, ban
har blott tagit din anda till sig för att fostra den och dig,
och öfva dig ander korset till sjelfkinnedom. Solen år ej
nedgången fast molnen bortskymma den. Dagens ljus är
finnu qvar, fast solens undangömmes. Ljuset lyser i
mörkret, fast mörkret icke begriper det. När Antonius i sin
ungdom hade genomgått sjn första höga, förfärliga
anfåkt-ning och Jesus derefter besökte honom innerligen, frågade
hau: "Herre! hvarest var du under fiendens raseri?" "Hår
var jag, hos dig Antonius! och gladde mig ät din strid."
Dn måste nu lära dig tro på den du icke ser oeh hoppas,
hvarest intet hopp är. Du måste lara dig att tro emot tron,
det vill säga, öfver all din hittills vunna fattning af tron i
tron, på det du må växa från tro till tro. Salig är du om
du uthärdar i tålamod. Stupar du, så slå upp igen och
fatta dig i tålamod. Otålighet skadar visst, men Gud
tillräknar den ej sina barn, som hålla troheten i sitt npp’åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
