Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Troilius, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
T n o i l i u 8 , Samuel
mer än hin onde, svarade ett oförställdt ja. Men ömkligt
är att se hura han pinar dem att bekänna om sig de på en
gång vederstyggligaste och löjligaste npptåg, dein de
sedermera, när de ställdes på fri fot, under samvetsqval
återkallade. Anna sorgligare är att betrakta presterskapets
handfallenhet vid alla dessa uppträden. Sjelfva Dr.
Nordman, Prost i Leksand, som fick sin Biskops uppdrag att
besöka, upplysa och till bekännelse förmå de, anklagade,
visade icke något verksammare deltagande för dem, ehuru det
icke var den hedersmannens afsigt att tvinga dem emot
deras öfvertygelse. Ihrstadius, v. Pastorn i Ahl, förhöll sig
ock temligen passivt, säkerligen af fruktan att stöta sin
högste förman. Det är desto smärtsammare att nödgas om
denne förman förnimma, att ban icke allena gaf dem fria
händer, som hade lust att rasa mot till stor del oskyldiga
qvinnor, utan ock band händerna på dem, som gerna sett
de förtryckta försatte i frihet. Den prest, som mest
utmärkte sjg för bemödande till deras försvar, var
Commini-stern i Ahl, densamme, som uppsatt det hufvudsakliga af
berättelserna om ransakningarnas gåug. Han råkade derföre,
enligt Muncktell, i stor ogunst hos T., som var så nitisk i
denna trollsak. Då Biskopen kom resande till orten och på
vägen träffade A velin, just n/ir han besökt de fängslade
menniskorna, frågade Biskopen: "hvilken är ni?" Svar: "jag är
en ringa Herrans tjenare", då Biskopen genmälte: "nej, en
satans tjenare är den, som kan försvara så uppenbara
djefvulens gerningar." Nästan frestade vid slika kraftyttringar
att utropa hui väder, som vi så ofta finna såsom en lösen
på de föregifna hcxornas läppar, tillägge vi några ord om
slutet på det oväder, som sålunda för andra gången
öfvergick Dalarne. Det slcg slutligen ned öfver de närmaste
upphofsmännen, från hvilkas antal vi ej kunnat helt och
hållet fritaga sjelfva Biskopen. Hans böga plats friade
honom säkerligen från svårare följder. Den på en gång hårde
och vidskeplige extra-domaren Ekman måste rymma ur
landet. Det var en ädel qvinna förbehållet att bringa de
förtryckta qvinnornas sak till det bättre slut, den omsider fick.
Under en resa 1738 genom Dalarne hörde fru grefvinnan
Cath. Gharl. De la Gardie, född Taube, omtalas deras nöd.
Det medlidande, hon dervid yttrade, kom snart till deras
öron. De uppsökte henne i Stockholm och anropade henne
om hjelp och bemedling. Rörd af deras tårar, bemedlade
hon det så, att reconventionstulan blef lyckligen anställd
mot den orättfärdige domaren. Denne blef fälld att plikta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
