Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Troilius, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
T b o i l i u s, Samuel
af frågan om utfallen i veckoskriften Ärlig Svensk, de der
föranledt nämnde förbannelse, "göra något riksdagsbesvär."
Deremot uttalade han sig bestämdare när fråga blef om
förhållandet mellan Konungens makt och Rådets. Att få detta
förhållande utredt, särdeles i afseende på högre tjensters
tillsättande, var föremålet för Konungens framställning till
R. Ständer. Biskop Celsius hade ej utan egen oro
förnummit den oro, hvari H. Maj:t var försatt genom tvisligheterna
med Rådet. T. åter var den färdigaste att uttala sin tanka,
det "K. Maj:ts oro skulle stillas när H. Maj:t af R. Ständers
underd. svar blefve öfvertygad om lagens rätta förstånd och
yrkade att saken utan dröjsmål mätte företagas." Men då
saken omsider företogs, syntes T. icke benägen att minska
anledningarne till Konungens oro. Han förklarade, såsom
vanligt, saken för en "caussa Dei", och ansåg Konungen
böra väl upptaga Ständernas förslag såsom ett
profaföm-het för dess så timliga som andliga lycksalighet,
och ville derföre att de omtvistade utnämningarne skulle
stadfästas efter Rådets och ej efter Konungens vilja.
Celsius kunde icke förmås att se saken på samma sätt,
"o-aktadt han icke utan rörelse afhört B. Troilius."
Discur-sionen blef ytterst liflig och Troilii parti segrade, ehuru,
striden förts pä det icke berömligaste sätt. Att icke heller
T. "utan rörelse" afhört både Celsium och dem som biträdt
Celsii mening, syntes då ban ansåg sig nödsakad till den
högtidliga förklaringen, "att ban ville vara förbannad, om
han icke hyste all upptänkelig ömhet och undersåtlig
vördnad, samt i denna saken gjort hvad ban efter yttersta
samvete funnit sig åligga." öfverläggningarne slutades således
med stor orolighet i Presteståndet, men med ännu större i
Bondeståndet. Men äfven i det sednare blef konungskheten
qväst genom vederbörandes mellankomst. Först betygade
presterne inbördes sin fägnad deröfver, sedan inträdde
"samtlige biskopar" bland bönderna och gjorde hvar och en sina
landsmän allvarliga föreställningar. Vesteråsbönderna torde
dervid fått den allvarsammaste. Det hade den verkan, att
bönderna togo till böneboken, och biskoparne hade dem att
besegla ångrens uppriktighet med afsjungandet af en psalm.
En sådan seger var egnad att göra de prestfäder, som
ifrade för konungamaktens inskränkning, ännu frimodigare vid
kommande öfverläggningar. Vi finna således T. bland de
främste att godkänna förslaget om den beryktade och
numera vanryktade namnstämpeln i stället för Konungens
egenhändiga underskrift. Likaså att försvara principen att så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
