Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Troil, Uno von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T ii o i l , Uno von.
och bigtfader, och att ha uppfyllt deu så, alt det i allo
vunnit en sådan Konungs behag, hade näppeligen varit ett
godt tecken eller bevis om fullgörandet af presterliga pligter.
Till T:s beröm kan det derföre sägas, att ban icke alltid
var för sin höga åhörarepersonal en "behaglig" predikant,
om han ock var så i det mesta. Han röjer visserligen i
flera sina tal samma smickrande hofspråk, som så många
andra på hans tid, men han tvekade icke heller att uttala
inången missbagclig sanning, när hans samvete alltför strängt
dertill manade. Så gjorde ban den nya sekten, för
hvilken, liksom för så mycket nytt äfven i den vägen,
Konungen visade tillgifvenhet, ett kraftigt motstånd. För detta
och några andra drag af presterligt nit skall han till den
grad råkat i Konungens ogunst, att H. Maj:t icke gaf
honom på ett belt år en nådig blick. Præstat displicuisse
se-mcl quam numquam. Alt det emellertid icke var deu enda
gången få vi se längre ned. Men Öfverhofpredikanten visste
vanligen snart att bereda sig den gamla tillgången till
mo-narchens förtroende. Det lyckades honom till och med så,
att han fick befallning att utan fruktan säga hvad ban ville
och å sitt embetes vägnar fann rådligt. Allt var redan på
det mest lysande sätt förberedt till återupplifvande af den
gamla tanken, som redan Carl IX hyst, om inrättandet af
presterlig orden, under Jehovahs namn, då Troil trädde
emellan ocb inlade en kraftig protest mot denna
riksfåfäng-lighet, hufvudsakligen på den grund att den ära, som
sålunda tilltänktes presterna, inncbure en vanära mot den
Hög-sles namn. De vanärande rykten, som lupo omkring både
i hufvudstaden och bela landet, om det grofva missbruk af
den kungliga nåden, hvarigenom det i sjelfva hofvet
köp-slagades om prestembeten, framburos af T. till Konungens
öra. Och Konungen syntes honom icke ogerna höra på det
örat, om ock missbruket, såsom vi allför väl veta, icke belt
och hållet upphäfdes. Då han icke tilltrodde sig att
munt-ligen hemsöka sin Konung med sina påminnelser, sökte han
någongång skriftligen bana sig väg till hans hjerta. Mer än
ett sätt använde ban för att bestraffa den kungliga vantron;
hade han så visst varit den man, som förstått att
ådagalägga det himmelshöga värdet af trons sanna lära framför
de brokiga svärmerier, som sinögo omkring på den tredje
Gustafs tid och utöfvade en viss trollmakt på Konungens
sinne, för att icke säga sinnlighet. Så hade
Underståthål-laren, Frih. v. Axelsson lyckats ingjuta den swedenborgska
mystikens malörtsvattcn i Konungens hjerta, passande just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
